Nytt år, nya utmaningar!

Med ett nytt år annalkande så väntar också nya utmaningar. För min del tänker jag specifikt på artjakten och att försöka komma över 50-strecket. I skrivande stund har jag 33 svenska arter på listan och 2016 var ett bra år. Närmast i tiden hoppas jag att kunna ha lite framgång med sik och lake. Den senare har länge varit min nemesis. Jag har försökt flera gånger men bara fått braxen och gädda istället, om det överhuvudtaget har nappat.

Sik tror jag kan finnas rätt så hyfsade chanser att få i Göteborg nu under vintern. Helst vill jag ta den på bottenmete men om det, som en blixt från klar himmel, skulle bli ”riktig” vinter får jag ta till pimpel. Laken då? Tja, problemet är att jag inte har någon bra plats i närheten som jag känner till. Kanske någon som vill ha sällskap?

När vi närmar oss mars månad så kommer det att dra igång på lite bredare front. Sjurygg hoppas jag kunna ta då till att börja med. När sommaren så småningom närmar sig kommer utbudet också att öka. Jag tror att det kommer bli en majoritet kust-/havsfiske även kommande år vilket inte är så konstigt. Artrikedomen på vissa håll tilltalar enormt.

Önskar dig som läsare en fröjdefull jul och ett gott nytt år, om vi inte hörs innan dess.

Intresserad av ål?

Då har jag litteraturtipset för dig, Ål - från Sargasso till gillesbord.

Det här är en antologi med Inge Gärsgård som redaktör. Jag har inte läst hela boken ännu men finner kapitlen mycket spännande och läsvärda. Boken är utgiven 1985 så givetvis har en del hänt sedan dess men den tar med läsaren på en mycket intressant historisk tillbakablick på ålens betydelse i både Sverige och världen. Kapitlet om ålen som sportfisk är skrivet Arne Broman vilket är en herre jag ska försöka bekanta mig mer med framgent. För mig är ålen en mystisk fisk där fortfarande mycket verkar vara okänt. Jag fann boken på antikvariatet (se föregående inlägg om litteraturtips) och kunde inte hålla mig från att köpa den. Här är bokens innehåll:

Blir riktigt sugen på att planera in något ålpass till sommaren (givetvis catch & release och givetvis i vatten där ålfiske fortfarande är tillåtet på grund av vandringshinder). Det råkar nämligen finnas gott om sådana vatten i mina hemtrakter. Om du blir intresserad av boken så finns den på Bokbörsen.

Den mystiska fisken avslöjad

Så var det då dags att testa ett nyss pass med kikmete. Platsen var den samma som jag körde på tidigt i november. Sist jag var här såg jag lite grövre rötsimpa samt en fisk som jag misstänkte kunde vara en ny art. För simporna valde jag idag att plocka med mig ett kort spinnspö och liten jigg. Jag hade också med mig mitt mikrometspö så klart. Väl på plats kändes botten mindre fisktät än senast jag var här. Väderförutsättningarna gick däremot inte att klaga på. 6 plusgrader och knappt någon vind.

Efter en stunds spejande så började lite fisk uppenbara sig. Jag fick upp ett gäng mindre rötsimpor men de stora lyste med sin frånvaro. Efter ett tag fick jag syn på vad som såg ut som den "mystiska fisken" från föregående tillfälle här, den som vägrade att ta masken. Efter ett gäng försök så lyckades jag kroka fisken. Spännande! Vid en snabb anblick insåg jag att den här har jag sett förr. Det visade sig vara en liten torsk som patrullerade längs botten försiktigt.

Således ingen ny art men ändå kul att kunna röja fiskens identitet i alla fall. Lite längre ut där botten är beväxt med viss vegetation såg jag någon typ av nålfisk men de ville inte låta sig luras av mask, vilket var väntat. Det blev ingen ny art ikväll men ett frågetecken rätades ut och det var, som alltid, härligt att komma ut på fiske. Här kommer jag bli en habitué kommande år.

Det går att fiska året runt, glöm inte det!

Ny litteratur att förkovra sig i

Har ofta vägarna förbi två antikvariat på väg till/från arbetet. Häromdagen valde jag att kliva in i det ena av dem och frågade omgående expediten efter litteratur om fiske. Hon hade en bok inne som jag inte kände var så tilltalande så jag valde att tacka för mig.

Idag bestämde jag mig för att kliva in på det andra antikvariatet vilket visade sig vara en guldgruva. Han hade inne tre bokhyllplan med litteratur om jakt och fiske, majoriteten kring det senare. Jag valde ut två böcker som summerar mitt fiskeintresse väl.

Att fiska under hela året ser jag som en självklarhet, även om passen tenderar att bli mer glesa under det mörkare halvåret. Mete ligger mig varmt om hjärtat så den kändes rätt given. Det ska bli kul att läsa dessa framöver. Förhoppningsvis kan man lära sig något nytt. Har du tips på fiskelitteratur som liknar de ovanstående? Tipsa gärna!

Fredagsmys

Regnet öser ned i skrivande stund och vindarna är stundtals rätt hårda idag. Det blir inget fiske denna dag men ändå lite fredagsmys i form av tackeltillverkning. Av lite diverse grejer från mina fiskeboxar har jag tillverkat ett tackel som jag ska testa vid fiske efter lake.

Nylonlina 0.45
Lekande och beteslås strl. 8
Ålpingla
Jigghuvud 25 g
Toby 7 g
Toby 10 g
Lyspärlor

Jag har tagit bort kroken på två mindre Tobys som ändå bara legat och varit oanvända länge. Efter att ha knutit på beteslåset på tafsen har jag sedan fört ned två lyspärlor vilka också fyller en skyddande funktion för knuten till beteslåset. Efter det har jag en ålbjällra där jag kapade av fästet som man ska använda till spötoppen. Över det hänger då de två Toby-dragen. Jag tänkte använda en 25-grams jiggskalle och på den trä på en räka. Tacklet ska dunkas mot botten och genom att både bjällran avger ljud samt det två dragen dunkar mot varandra ska detta förhoppningsvis trigga laken till hugg. Metoden med att agna en jiggkrok med räka har jag sett på ett Youtube-klipp då det var två svenskar som isfiskade. Tanken är inte att använda detta från is då pålitlig sådan knappast kan ingå i förväntningarna på en västsvensk vinter. Jag kommer först och främst att testa där jag kommer åt djupa partier i vatten som håller lake. Det färdiga tacklet blev så här:

En dag som inte blev som förväntat

Inför helgen lovade prognosen både plusgrader och uppehåll, en kombination som varit sällsynt den senaste tiden. Därmed planerade jag för fiske och var, som alltid då det blir glesare mellan passen, ruskigt sugen. Efter en stadig frukost packade jag in grejerna i bilen och begav mig söderut till en å. Målet var att jaga färna och lake, två arter som jag ännu saknar på listan.

Väl på plats var det en riktigt härlig vinterdag (även om det fortfarande enligt kalendern är höst). En liten del av ån där jag fiskade hade frusit och där knakade det då solen låg på. Jag hade med mig två spön och var försedd med både mask och räka. Det första spöt tacklades för bottenmete och agnades med räka. Efter det var det dags för en avkopplande kopp kaffe.

Det andra spöt riggade jag sedan med flöte och tanken var att testa flötmete efter färna. Ingen av metoderna gav något kontakt. En stund senare skulle jag kolla till så att det fanns räka kvar på bottenmetet. Då satt kroken fast i något, stenhårt. Jag försökte knycka loss tacklet och hoppade upp på en sten. Hoppade sedan till en annan sten men inget verkade hjälpa. Jag skulle bara hoppa tillbaka till den första stenen då jag kände att jag tappade fästet och ett fall senare så var ena foten och en del av sidan av mig blöt. SKIT! Vid det här laget var jag riktigt irriterad på mig själv. Vad f*n skulle jag där och göra? Som tur var så hade jag på mig bra kläder och började inte frysa. Det hela kändes ändå ohållbart och jag chansade genom att ringa en vän vars föräldrar bor hyfsat nära. Han var där! Jag satte kurs mot vännen och fick komma in värmen en stund samt sätta skor och strumpor på tork. 

Lagom till skymningen så begav jag mig ut igen. Denna gång framförallt med förhoppning om lake. Det blev ungefär en och en halv timmas bottenmete utan något resultat. Jag såg en liten fisk bland stenarna som såg ut som lake och försökte fresta den med en maskbit. Den var dock inte intresserad av att hugga och fångsterna uteblev idag. Man lär sig i alla fall av sina misstag.

Frustrerande kikmete

Vädret blev bättre idag trots den trista prognosen. Under eftermiddag/tidig kväll var det uppehåll så jag bestämde mig för att sticka ut och kikmeta. Väl på plats så kunde jag konstatera att vindarna emellanåt förstörde sikten men det gick bra att fiska mellan vindpustarna.

Förhoppningen var att kunna lura en ny art men det gick inte riktigt som jag hoppades. Jag fick upp ett halvt dussin rötsimpor i miniformat. De var inte det minsta skygga. Lite senare in på passet så uppenbarade sig rötsimpor av större kaliber. Dessa var betydligt skyggare än sina mindre artfränder. Ibland räckte det med pannlampans ljus för att de skulle sticka iväg. En av de större lyckades jag lura att ta min mask men dessvärre var den inte ordentligt krokad och försvann iväg. En del av tiden gick åt till att vänta ut vindpustarna så att sikten skulle återkomma. Mycket av kvällen färgades av den frustration jag kände över att inte kunna lura upp någon av de större simporna. Tyvärr såg jag inte till någon tånglake eller tejstefisk vilket var målet. Emellanåt uppenbarade sig en fisk som jag inte är säker på vad det kan ha varit för någon. Den var dock mer intresserad av mitt sänke än den maskagnade kroken.

Jag funderar på om jag ska återkomma hit eller pröva ett nytt ställe härnäst.

NEJ! Men trots allt ett ljus i mörkret

Planen för dagen var glasklar: jobba, ut och gå med polaren och sedan fiska. Allt var som upplagt för en spännande kväll med pannlampan i jakt på nya arter. I tisdags var jag på min tilltänkta fiskeplats och "scoutade" som jag kallar det. En annan beteckning kanske skulle kunna vara regoknisera, det vill säga att göra en spaning i förväg för att se om det verkar intressant. I tisdags såg jag fisk på plats så suget var stort. När arbetsdagen var utförd var jag vid gott mod. Natten hade varit kall, på minussidan till och med. Solen hade varit framme hela dagen så förutsättningarna såg fina ut. Väder-apparna visade inget oroväckande utan prognosen sade noll nederbörd och svaga vindar. Väl ut på promenaden (en lönnfet herre kan behöva det emellanåt) så började det falla mycket små mängder snö. Visst, lite oroad blir man väl men det verkade inte vara någon fara. Så fel jag skulle ha. En stund senare ökade snöfallet och höll i sig så länge. I skrivande stund snöar det ännu och även om det inte är några mängder just nu så fick passet skjutas fram.

ELÄNDE, kort och gott. Väl hemmavid hade jag fått ett tjockt kuvert. Jag började ana att det kanske var någon undersökning, exempelvis SIFO. När jag öppnade blev jag både lättad och glad:

Det här blir trevlig lektyr under vinterperioden. Om, jag säger OM, för väder-apparna lovar skitväder imorgon, men om vädret är bättre så ger jag mig ut då istället.

Cottus Gobio

När mörkret hade lagt sig och klockan blivit över 20 drog jag iväg för att hämta min vän Jocke. Uppdraget var att åka till ett rinnande vatten för att försöka lura upp en stensimpa. Utrustad med pannlampa (en ganska medioker sådan, jag har beställt en ny) samt ficklampa traskade jag runt på grunt vatten och letade efter liv bland stenarna. Plötsligt fick jag syn på en fisk! Det måste vara stensimpa! Jag riggade snabbt kroken med en maskbit och sänkte ned den. Simpan var totalt ointresserad och visade sig snarare en aning rädd över besöket. Efter några försök och ett antal mindre simturer från simpan så stack den iväg. F*n! Skulle det bli en sådan kväll där målet är nära men ändå långt bort?

Jag gav mig inte utan fortsatte spana vidare. Kort därefter fick jag syn på vad jag trodde var en simpa till. Jag sänkte ned masken och märkte att fisken var intresserad. Den tog inte rejält utan sög i sig maskbiten. Jag lät den göra så ett tag och lyfte sedan, fisken var krokad! Härligt! Efter att ha fotat ett antal mer eller mindre mediokra bilder så tog jag en ordentlig titt. Fullständig sidolinje, alltså en stensimpa. Gött, ny art noterad. Därmed har jag klarat av min modesta målsättning under hösten, att ta en ny art.

Cottus Gobio (Stensimpa)

Vallgravsfiske

Jag gav mig ut under förmiddagen för att stilla mitt fiskebegär eller som jag själv benämnde det för sambon, mitt non-fishing-syndrome. Dagens fiskepass förlades till vallgraven i centrala Göteborg. Även om jag har läst rapporter om dåligt abborrfiske så ville jag som sagt mest stilla fiskebegäret. Och kanske kunde man ändå lura någon gädda eller annan bonusfångst?

Väl på plats så insåg jag att vattennivån var rejält låg. Planen var att köra jiggfiske och jag har ganska gott om jiggar men däremot inte så många av mindre storlek eller lätta skallar till dem. Efter lite trixande och byten så skar jag av en del av en vit Lunker City-jigg och satte på en 11g-skalle.

Jag traskade från Grönsakstorget och fiskade av längs vägen ända bort till Göteborgs Energi. Under vägen hade jag inte en enda känning av fisk. Vädret växlade mellan uppehåll och regn men med rätt kläder ställer det inte till några problem. Ungefär vid Feskekôrka mötte jag en äldre herre som hade fiskat vid Tyska kyrkan med dropshot. Han och hans kompanjon hade inte heller haft några framgångar. Vi snackade en stund och enligt den äldre herren har abborrfisket i centrala Göteborg försämrats påtagligt sedan 90-talet. En tid som jag själv inte kan relatera till vad gäller vallgravsfisket. Hur som helst, alltid kul att snacka lite och andra fiskare brukar alltid vara trevliga att konversera med. Inga framgångar idag fångstmässigt men skönt att ha fått komma ut och lindra fiskesuget en aning. Även om dagens pass var trevligt så insåg jag också att vad gäller spinnfisket så föredrar jag helt klart en lugn stillsam plats vid havet framför centrala stan. En intressant notering gjorde jag. Enligt svärfar så nappar abborren betydligt bättre då lufttrycket är 1000 hPa eller högre. Idag uppmättes det till 1019 enligt Klart.se-appen men det gjorde ingen skillnad. Inte för att jag därmed omgående förkastar svärfars teori men idag höll den inte.

Mikromete

Det har varit snålt med fiske den senaste tiden. Tyvärr är det det så kallade livspusslet som har varit i vägen. Därför tänkte jag bjuda på ett inlägg som avhandlar ett tidigare gånget pass med mikromete. Det var faktiskt premiären av mikromete för min del. Syftet med mikromete kan enkelt sammanfattas med att man fiskar efter små fiskarter. Det går således att bedriva i såväl sött, salt och strömmande vatten. Allt beror givetvis på vilken fisk man är ute efter. Mitt första pass med mikromete ägnades åt havet. Jag metade i en väldigt grund vik från en brygga. Vattendjupet man inte ha varit mer än 30-50 cm. En förutsättning för att mikrometa så som jag gjorde är att vädret visar sig från en god sida. Förutsättningarna var sol, relativt vindstilla och inget regn. Jag kikfiskade på så vis att jag spanade efter fisk på botten och därefter försökte presentera betet så bra som möjligt för fisken. Det är makalöst hur mycket man kan få uppleva genom att stirra på botten på så grunt vatten. Det fullkomligt kryllade av fisk, krabbor och räkor. Kravet är bara att man väntar en stund och har tålamod. 

Min utrustning var enkel:

Spö är ett kort isfiskespö från Fladen som jag har köpt på Gekås för någon hundring. Till spöt ingick också en liten haspelrulle med nylonlina på. Den linan hade dock ett linminne som heter duga så jag satte på en vanlig haspelrulle med fireline på spöt.

Krok använde jag en flugkrok i storlek 22. Kanske inte ett optimalt val men det funkar helt klart. I fiskebutikerna finns sällan så små krokar tänkta för mete så jag gick till flugavdelningen där mindre krokar är lätt att finna. Så kallade tanagokrokar används av många som mikrometar. Jag har tänkt att pröva det med. Tafsen bestod av Stroft nylonlina 0.18. På tafsen hade jag även ett litet sänke en bit från kroken för att kunna styra det hela någorlunda då jag skulle presentera betet för fisken.

Som bete använde jag små bitar av mask.









Fiskepasset varade någonstans mellan 2-3 timmar och var bland det roligaste jag har gjort i fiskeväg. Dels fick man parera krabbor och räkor ibland (vissa gånger utan framgång vad gäller räkorna men de släppte självmant då jag lyfte upp dem). Resultatet var helt klart lyckat:

Överst: Pomatoschistus Minutus / Sandstubb

Mellerst: Pleuronectes Platessa / Rödspätta

Nederst: Myoxycephalus Scorpius / Rötsimpa

Alla tre arterna var nya artnoteringar för min del, inte fy skam med tre nya på ett pass. Utöver dessa så fick jag ytterligare en rötsimpa och två svarta smörbultar. Jag undvek plattfiskarna så gott jag kunde för de var rätt aggressiva då de närmade sig betet och jag trodde att där endast skulle finnas sand- och skrubbskädda, arter som jag redan har. Tur att jag inte hann dra undan maskbiten alla gånger!

Det var fisk på betet betydligt fler gånger än jag lyckades kroka fisk. Men när fisken är så pass liten är det heller inte hur lätt som helst att kroka dem. Jag såg förutom nämnda fångar fiskar tånglake, alternativt tejstefisk, samt en kantnål av någon sort. Dessa lyckades jag dock inte lura.

Introduktion

Jag tänkte initiera bloggen med en kort introduktion. Meningen med att skapa bloggen var att dela upplevelsen av världens bästa intresse, fisket, och kanske få ut ett intressant utbyte med andra utövare av det.

Mitt stora intresse inom fisket har under de senaste åren utvecklats till att handla om att fiska efter nya arter. Alltså att inrikta fisket mot att fånga nya arter som jag inte tidigare har fått. Detta kräver givetvis vissa förberedelser och en vilja att röra sig runt om i landet. Vad gäller val av fiskemetod så är jag mest inne på mete men spinnfiskar en del också.