Till trettondagshelgen var det sedan tidigare planerat en tripp till svärföräldrarna i Värmland. Från svärfar, som är fiskare, hade jag fått rapporter om lake. Rapporterna gäller bifångst av lake från andra lokala ortsbor. Dessa har fått lake i sina kräftburar som agnats med halvrutten gädda. Dessa fångster var noterade från augusti/september. Burarna var utlagda på relativt grunt vatten.
Att fånga lake i insjö verkar svårt är mitt intryck. Kan du isfiska eller verikalfiska från båt går de att finna men för en landburen fiskare verkar de svåråtkomliga. Det bekräftas ofta av de rapporter som jag läst där folk som bottenmetar lake (med framgång) ofta gör det i å och älv.
Väl uppe i Värmland visade termometern -18 under ankomstkvällen. Jag hade givetvis bevakat prognoserna i förväg via Klart, YR och SMHI. Samtliga sade att kylan var på väg vilket oroade mig. Jag ger mig inte ut på en is som är tunnare än 10 cm. Dessutom är det strömt där jag skulle fiska och en sådan is ger jag mig inte ut på överhuvudtaget. Dagen efter ankomst var vädret mildare, -2. Jag gav mig ut för bottenmete på kvällen. Tyvärr var en stor del av området som jag tänkt meta i täckt av is vilket gjorde att jag fick fiska på en yta som jag vet tenderar att sluka en del tackel. Det visade sig också innebära trubbel med diverse bottennapp. Jag fick vackert låta betet ligga närmre bryggan än vad jag ville men det blev en nödvändig uppoffring för att få fiska. Jag satt ute i hård blåst och snöfall. Den här bilden talar för sig själv:
Denna gång blev det inte heller någon lake. Vid midnatt packade jag ihop grejerna och begav mig hemåt för en varm dusch och sedan sängen. Idag bär det av hemåt. Förhoppningsvis kan jag ge mig ut på en ny satsning under kommande vecka. Nästa idé är att testa att fiska i Göta älv norr om Kungälv. Till det ovan omskrivna passet körde jag med räka som bete. Till nästa pass får det bli sill.
