VAB och elände

Glädjande rubrik. Men den speglar livet rätt bra nu. Jag ogillar starkt beteckningar som ”vabruari” men det ligger onekligen en poäng i det. VAB är ett elände. Dagarna hemma med en grabb som i år fyller 2 är låååååååååångsamma. Tänk om klockan kunde ticka med samma snigelfart när man fiskar?

Nåväl, imorgon ska jag fiska för att balansera upp sinnet. Det kommer göra gott. Målet är att fånga årets första fisk. Sedan finns det givetvis en liten förhoppning om någon ny art med. Just nu längtar jag ofantligt mycket till metesäsongen drar igång ordentligt, jag vet givetvis att den är igång året runt. Men tänk när vi är i maj och man kan ta sig ut tidig morgon och meta. Svart kaffe, en macka och enbart naturen som sällskap.

Nej, dags för lite mer Greta Gris.

Är du en lycklig fiskare?

I grund och botten tror jag att vi alla som fiskar tycker om vår hobby/livsstil/intresse och anser att det ska vara avkopplande. Men är det avkopplande då? Det kan givetvis bara var och en svara för ur sitt perspektiv men några faktorer som jag tror påverkar många, inklusive undertecknad, är följande:

• Mål. Vi sätter upp olika mål som vi strävar efter. För en del är det den där 12-kilosgäddan. För andra är det 30 arter över reg.-vikt och så vidare. Frågan är bara om ett tydligt mål alltid i sig är bra? När många fiskepass resulterar i att målet inte uppnås kan målet bli en börda som tynger mer än sporrar.
• Sociala medier. Sociala medier präglas i stort sett uteslutande av framgångar. Supersize perch/pike/zander! Snygga foton av framgångsrika fiskare där det (nästan) aldrig finns information om bakslag, misslyckanden med mera. Det är nog inte svårare än att vi lätt tror att alla andra når stora framgångar konstant. Det är en balansgång, det där med sociala medier. Jag använder det själv men försöker ha en nyanserad framtoning. Men bortom spänningen av att läsa om/titta på andras fiske är det värt att fundera på om sociala medier är positivt?
• Prylar. Att ha rätt prylar till fisket är idag extremt viktigt. Nya spön, rullar och beten marknadsförs aggressivt av kända sportfiskeprofiler. Givetvis i samband med lyckade fisken där en stor abborre är exempel på belöningen. Ska man fiska traditionellt jiggfiske är det mycket viktigt att ha ett spö för detta ändamål. Och ska man fiska dropshot (det är fortfarande en jigg som bete) måste spöt givetvis vara tillverkat för detta ändamål. Båtar, motorer, ekolod och annat som hör detta till kan jag inte ens kommentera då jag inte är familjär med denna värld. Men visst syns det tydligt i reklam, sociala medier och fiskefilm. Vem vill inte glida fram i en båt för några hundratusen med ”sonar” som visar allt och lite till? Nja, gör fler prylar en lyckligare?

Det finns säkert mer men dessa punkter kan vara värda att fundera på. För egen del har jag tonat ner målsättningar med fisket. Två pass i år har givit noll utdelning. Men det var förbaskat skönt att komma ut. Nu senast fick jag lämna sjukstugan hemma en stund. Det var värt mycket. Sociala medier använder jag men är kritisk till alla framgångar som exponeras. Det ska tilläggas att det finns många ute på sociala medier som jag gillar och uppskattar att följa. Prylar då? Jag har inte köpt vare sig en rulle eller ett spö på över ett år. Det kanske inte är så lång tid men längre lär den bli. Jag känner mig mer lycklig i relation till mitt fiske än om jag jämför med för två år sedan exempelvis.