Stiltje

Det råder stiltje i fisket. Har inte varit ute på något pass sedan senast rapporterade pimpelfiske. December månad går fort som f...isketid gör. Vi blir hemma över julen vilket innebär att jag ska hålla koll på vädret. Om det blir någorlunda vindstilla så ska jag faktiskt ge mig ut på en artsatsning är tanken. Hade varit kul att avsluta året med en ny art även om det gäller att, som alltid, vara försiktig med förväntningarna.

I övrigt känns det kul att ha lite planer för 2022 vad gäller fisket. Ser riktigt mycket fram emot det som planerats men mer om det framgent.

Räven (och jag) raskar över isen!

Det har sannerligen inte blivit mycket fiske den senaste tiden. För närvarande befinner vi oss i Värmland och här har det, tack och lov, inte snöat så mycket som det uppenbarligen gjort i Göteborg. Det har dock varit kallt så när vi tidigare i veckan inspekterade isen på ett skogstjärn kunde vi konstatera att det gick att isfiska till helgen. Idag var isen cirka 1 decimeter tjock så det var hur lugnt som helst att beträda den. Nämnda skogstjärn bebos endast, såvitt jag vet, av abborre. Dock har ganska grov abborre tagits här och det intresserar alltid.

Fisket var mediokert. Vi försökte med både mormyska och balanspirk agnade med maggots men kom inte i kontakt med någon fisk, trots idogt borrande på diverse ställen. Ibland går det bara inte. Gött att komma ut på pimpelfiske i december. Det är man inte van vid.

Räven har raskat över isen.

Öresund

 I lördags ringde klockan 3.40. Det var bara att kliva upp, packa ned mat som komplement till den sedan tidigare ordnade packningen och hoppa in i bilen. Vid Varberg mötte jag mitt sällskap och vi for sedan gemensamt vidare ned till Landskrona. Det var dags för så kallat pillemete på Öresund. För min del var det första gången jag var ute på pillemete. Passet började rätt hyfsat med några stadiga skrubbskäddor som kom upp. Några positioner var mer eller mindre händelselösa, inte bara för vårt sällskap utan för majoriteten av fiskarna. Överlag var fisket helt okej. Den mest frekventa arten var sandskädda och där kom det upp ett gäng fiskar som inte var större än de stackarna man brukar kunna få uppe hos oss. Däremot var det kul med de många rödspättor som kom upp. Inga bjässar men klart bättre storlek än de jag har fått tidigare. Sammantaget kan väl fisket sägas ha varit helt okej. Inga uppseendeväckande fångster varken för oss eller de andra på båten. Min kusin fick en torsk på 2.4 vilket var lite spännande att följa. Jag noterade ett personbästa på den enda vitling som kom upp för min del, 430 gram. Vi i sällskapet fick alla samma arter: skrubbskädda, rödspätta, sandskädda, vitling och torsk. 

VAB-mete

Då var det dags för en ny period med VAB. Eftersom vackert höstväder och milda vindar utlovats idag passade jag på att ta med mig min fyraåring på lite mete. Tålamodet var som vanligt ganska kort men ett gäng mörtar hann han dra upp innan vi gav oss.

Vi omhändertog även lite rester som någon mindre begåvad människa hade lämnat efter sig.

Tålamod

 Tålamod, i stora mängder, får den som fiskar med barn ha. I förmiddags var vi nere vid vallgraven och metade. Det dröjde inte länge innan min fyraårings tålamod började tryta. Tack och lov nappade det lite i alla fall. Tyvärr hade vinden ökat i relation till vad som förutspåddes under gårdagen. 

Jag undrar i vilken ålder tålamodet räcker lite längre?

Det blev ett försök

I måndags gjordes ett försök efter nors. Förutsättningarna var inte optimala men det spöregnade inte och vindarna var inte så farliga. Det var svårt att hitta stim med fisk. Vi uppehöll oss mestadels på djup över 15 meter men stimen var få. Emellanåt fiskade vi även abborre och någon abborre spydde upp en siklöja, så där retligt framför en. Till slut hittade vi några mindre stim som jag fiskade på utan framgång. Intressant att notera var att stimen med benlöja inne i hamnen utgjorde vad som såg ut som stora heltäckande moln i vattnet på ekolodet, det vill säga att de täckte hela bilden. Något sådant såg vi inte i närheten av ute på djupare vatten. Enligt litteraturen ska ju norsen gå pelagiskt och är en stimfisk. Kanske fann vi dem helt enkelt inte?

Blåser norsfisket bort?

Vädret är vedervärdigt med blåst och regn. Prognosen ser inte direkt mycket ljusare ut för de dagar vi har kvar av vistelsen här i Värmland. Vi får helt enkelt se om det blir någon satsning. Regn är inget avgörande problem men vindarna är det.

Abborremete!

Idag var det dags att meta abborre, något av det roligaste som finns. Vi började med att meta upp benlöja och mört.

Därefter var det dags att meta abborre. Det tog en ganska bra stund innan vi hittade dem. De stod djupare idag så därav var de första två timmarna sega då vi metade närmre bryggan. Jag har i år börjat meta med cirkelkrok och måste verkligen hylla den. Idag fick jag fem abborrar upp och samtliga satt fint krokade i läppen så att de kunde avkrokas och återutsättas enkelt. Dessa krokar har jag använt med framgång:

Dagens största abborre var en grann fisk som mätte 42 cm och vägde strax under kilot, 0.95 kg. 

Frustrerande tider

Skiftet mellan september och oktober är ofta en ganska frustrerande tid, så även i år. I takt med att de kalla dagarna blir fler börjar så småningom säsongen för mycket av fisket ta slut. Samtidigt tenderar jobb och vardag att ta upp mycket tid och självfallet avlöser VAB-perioderna varandra. För närvarande är jag själv förkyld vilket inte heller underlättar livet. Fiskeförbudet efter öring som på västkusten annalkas är en annan störande faktor som begränsar möjligheten till avkoppling och fiskemöjligheter. Att man inte får fiska efter öring här på västkusten mellan 1/10 - 31/3 gör att var och en som spinnfiskar vid kusten under denna tid lätt är att betrakta som tjuvfiskare. Det går, så klart, att hävda att man inte är ute efter öring men den förklaringen känns sådär om man står med en upphängarfluga framför ett skeddrag. Jag är inte noga med öringen. Den är vacker och god att äta men det är inte på grund av den jag primärt vill fiska längs kusten. Det som stör, och skaver ordentligt, är det märkliga i att bor man i Skåne får man fiska efter årsskiftet och på östkusten är det tillåtet året runt om jag inte minns helt fel?

Under veckan ska vi åka till Värmland så jag hoppas på hanterbara vindar (en annan jobbig grej med hösten) så att en ordentlig norssatsning kan bli av.

Ny artsatsning

Begav mig tidigt imorse ned till Bua. De flesta associerar nog det med havsabborre och det var mycket riktigt målarten för dagen. En rejäl termosmugg laddad med kolsvart kaffe förtärdes under färden ner. Jag har aldrig tidigare fiskat i närheten av varmvattenutsläppet vid Ringhals. Väl på plats började jag vandra mot området där fiske är tillåtet. Såg, föga oväntat, en tjuvfiskare som stod på det område där fiske är förbjudet. Inte ens en analfabet kan undgå att notera det budskapet. 

Morgontimmarna bjöd på fantastiskt fina förutsättningar men omkring 9-9.30 tilltog vinden ordentligt. Jag hade 2 fiskkontakter men misstänker att det var öring då det bara var "pet". Med tanke på att prognosen lovade regn gav jag upp runt 10.30. Får väl bli ett nytt försök så småningom.

Norstackeltankar

Nors är en av de arter jag har tänkt ska ta mig närmre målet 70 arter i Sverige. Jag pratade nyss med min svärfar som hade hittat suspekta stim i sin hemmasjö, det vill säga stim som går pelagiskt på ca. 15 meter över 25 meters djup. Det låter oerhört intressant!

Planen är att ta nors genom båtpimpel. Det förutsätter givetvis att ha lite flyt med vindarna då vi åker upp men det gäller även att vara förberedd vad gäller utrustning och tackel. Jag kommer köra med mitt LRF-/UL-spö, alternativt ett pimpelspö, samt UL-rulle laddad med 0.08-flätlina. Det bör vara lagom för att känna försiktiga hugg. Men tacklet? Jag grunnar för närvarande på vad som kan vara lämpligast. Nedan finns en bild med lite material som jag tänker mig att använda. Enbart en mormyska på några ynka gram lär inte funka, däremot funderar jag på att hänga på en sådan någon decimeter under en tyngd. Pimpelpirken nederst till vänster beställdes enbart för att användas till det här fisket men det känns vanskligt då den är aningen lätt. Jag minns inte vad pirken i mitten kan väga men den är troligen omkring 50-60 gram tung så den lär vara effektivare vad gäller att komma ned till rätt djup. Blinkpirken nederst till höger har inte använts på fyra år, därmed är det högst oklart huruvida den kommer blinka, vilket dock är sekundärt. Dess vikt gör att man kommer ned snabbare än vad pimpelpirken gör. Om blinkfunktionen nu funkar kan det möjligen vara en extra bonus kanske? Det lär bli så att jag gör i ordning samtliga alternativ att ha redo beroende på förutsättningar. Oavsett om det blir mormyska som hängs på under eller enbart en vanlig krok så ska den kryddas med maggot.

Nästa målsättning - 70 arter

Snudd på euforisk efter den senaste tidens framgångar i artfisket sätter jag ett nytt mål, att komma upp i 70 arter i svenska vatten. För närvarande har jag tagit 64 arter. Jag tror definitivt inte att jag når 70 i år men kanske under nästa år om man ligger i och dessutom har lite flyt på det. Några arter som jag tror kan vara möjliga på vägen dit:

Tånglake - Den nya antagonisten, passande nog. Jag har fiskat på tånglake ett fåtal gånger tidigare och samtliga har då skyggat eller vägrat ta betet. För andra verkar arten busenkel att ta. Fördelaktigt nog kan den fiskas året runt.

Nors - Att försöka fiska på lekande nors kommer jag inte göra om efter att ha stått som en idiot på bron i Lerum med en egenkomponerad häckla och fiskat på tusentals totalt ointresserade fiskar. Nej, det får bli båtpimpel och där har jag bäst chans i Värmland. Får hoppas på lite lugna vindar vid nästa visit i slutet av september. Om vintern bjuder på is kan man förstås försöka då med.

Havsabborre - Art som går att få året runt, vilket är positivt.

Vimma - Går att få inom dagstursavstånd, åtminstone en kort period per år. Det hade varit kul att besöka Älvkarleby någon gång men tror det blir svårt att hinna med/prioritera för närvarande.

Harr - Handlar om geografiskt avstånd, och tid förstås. Där vi försökte i somras känns aningen svårt. Skulle nog underlätta att ta sig längre norrut.

Skarpsill - En art som jag teoretiskt sett redan kan ha fått, utan att identifiera. Det är väl mikrohäcklefiske som gäller vilket är ganska trist i sig samt att man lär få kroka av ett antal vanliga sillar innan den sitter.

Vitlinglyra - Även detta är en art som jag teoretiskt sett redan kan ha fått, utan att identifiera. I detta fall är det mikrohäcklefiske, alternativt mete som gäller. Även här lär ett större antal vitlingar behöva avverkas innan rätt art eventuellt kan lösas.

Kolja - Gullmarn eller Öresund. Enligt vissa rapporter verkar den ha ökat i antal i Gullmarn vilket är positivt.

Nålfiskarna - Buntar ihop ett gäng arter då jag inte riktigt har koll på vilka av dem som är mer vanliga än andra. Jag saknar i alla fall samtliga nålfiskar på listan, vet vilket bete de tar på och har krokarna för att kunna fiska på dem. Gäller alltså "bara" att ta sig ut och fixa bete och sedan lokalisera fisken.

Gräskarp - En kusin till mig satte i gräskarpar i sin damm i år. Tydligen är det inte lämpligt att fiska dem under det första året då fisken påverkas väldigt negativt, men sedan ska det vara fritt fram. Så någon gång under nästa år blir det att försöka lösa denna häftiga art.

Art 63 och 64! Antagonisten är besegrad!

Tidigt imorse ringde klockan. Jag mötte upp min fiskekamrat i Kungälv och vi fortsatte upp mot Tjörn. Väl där mötte vi upp min kompis kompis som var vår ciceron för dagen. Under försnacket som hade pågått under veckan pratades det om stora mängder av fjärsing som kommit upp som oönskade bifångster i området. Målet var förstås för undertecknad att äntligen besegra antagonisten.

Fisket började trögt med några makrillar upp från botten vid 14 meter. Min kompis fick en liten fjärsing. Nästa art upp var en sandskädda vilken jag fick. Det var dock ganska trögt. Vår guide för dagen menade på att "så här segt brukar det aldrig vara". Illavarslande ord. När det börjar närma sig tid för att lämna positionen vevar jag upp för att kolla så att jag har bete kvar på kroken. Det hugger på vägen upp och jag räknar så klart med att det är en makrill. Milda makter! Det är en fjärsing! ÄNTLIGEN!!!!!

Den fångsten satt ofantligt skönt! Efter otaliga försök kunde jag äntligen bocka av art 63, fjärsing. Nu satte vi kurs längre ut och fiskade på mellan 30-60 meter djupt. På vissa ställen var det sanslösa mängder makrill som inte ens lät våra metetackel komma ner. Vår guide var nöjd för det för han ville ha makrill till hummertinorna så vi hivade upp makrill. Vi bytte positioner ett par gånger. Upp kom torsk, gråsej och glyskolja (förutom abnorma mängder makrill). Strömmarna var emellanåt ganska jobbiga men vi lyckades hyfsat väl hålla botten. Vid en position fick min kompis ett dubbelhugg med pigghaj och knot. Ytterligare ett tag senare och några positionsskiften så fick min kompis en långa. För honom är långa ingen sensationell fångst men för undertecknad skulle den sannerligen sitta fint. Vi körde tillbaka och drev över samma område igen. Jag fick hugg och det var ganska tungt. Långa! Gött! Art 64 var nu säkrad. Kort därefter fick jag en långa till, något längre, även om ingen av långorna var uppseendeväckande storleksmässigt. Förutom nämnda arter fick min kompis även upp en blågylta. Sammantaget ett riktigt roligt och fantastiskt lyckat pass på Skagerrak.

Art 62!

Befinner mig hos en vän i Skåne och hade inte ens tänkt ta med fiskeprylar ner. Då min vän nämnde en tripp till Kåseberga så packade jag spö, rulle och mikrohäckla (och några ting till, självfallet). Vi var i Kåseberga idag på förmiddagen och efter några få kast hade jag fiskkänning. Tappade en tobis vilket är surt som fan men samtidigt ger hopp. Ytterligare några kast så kom en tobis upp. Kruxet var att den satt i gälen vilket KAN innebära att den var felkrokad redan initialt. Surt som f! Kände direkt att den här fisken kan jag inte räkna även om den skulle kunna ha krokats i munnen och sedan sprattlat sig loss och fastnat i gälen.

Det var bara att ta nya tag och kort därefter nappade det igen men sill denna gång. Kollade väldigt noga men nej tyvärr, vanlig sill. Några kast senare så känner jag fisk och nu kommer en rättkrokad tobis upp. Satan så gött! Fisken studeras och fotas. Jag kan inte på rak arm artidentifiera den men ser tänder och har ett vagt minne om att det innebär tobiskung. Får kort därefter ytterligare en vilket följs av några sillar (vanlig sill igen). Får på en tyngre fisk som jag får upp till ytan och då släpper. Såg ut som torsk. När vi lägger ner är jag toknöjd. Jag hade inte ens tänkt fiska men nu är art 62 säkrad. Jag tar en snabbtitt i appen Fisknyckeln som bekräftar att det är tobiskung som är art 62. Underbart!

Gullmarn/Lysekil - ännu ett pass utan fjärsing

Har avverkat ett pass vid Gullmarn och Lysekil. Främsta orsaken var att försöka lösa min giftige fiende fjärsingen, som alltså fortsätter att gäcka mig. Det nappade på bra hela dagen men som vanligt fel arter. Givetvis höll jag mig till ställen med sandbotten men det gick som det brukar. Riktigt störigt att den här arten blivit så svår för mig. Slutet av passet spenderades på ett klassiskt ställe för läppfiskar då jag behövde dra upp några till en intern tävling som vi är några som deltar i. Med LRF-utrustning (ultralätt) var det riktigt skoj att bända upp snultror och de gånger berggyltan klev på var det lite spännande. Ingen blågylta alls. Som väntat var det mest havets råttor, stensnultran, som nappade.

Misslyckat artförsök och art 61

Sommaren har i vanlig ordning inneburit en vistelse i Värmland. Värmlandsfisket har sedvanligt inneburit bra abborrfiske. Några pass har varit otroliga med fisk i varje kast under perioder. De större individerna har uteblivit men mängdfisket går inte att klaga på.

I Värmland gjordes även ett försök efter en ny art. Vi begav oss upp till Klarälven en dag. Dessvärre var vattenflödet högt vilket försvårade fisket. Jag försökte med både maskmete och spinnare men kom inte åt dem. Min svärfar, som flugfiskade, kunde lura två öringar som stod djupt bakom större stenar. Min enda fångst blev en stäm som tog på spinnare i ett av få lugnare partier av älven som vi fann. Således en besvikelse då jag hade ganska höga förhoppningar om att äntligen lösa harren.

Som avslutning på semestern annalkades en Gotlandsresa. Alla som är intresserade av artfiske vet vad det innebär. Det här är (befinner mig på Gotland i skrivande stund) en familjeresa så en fiskedag hade jag till förfogande. Med två svågrar rullade bilen mot Gotlands sydöstra delar för en visit till Närsån, det enda vattnet såvitt jag vet som huserar silverruda och där fiske är tillåtet. Vi hade till en början lite svårt att hitta fiskeplats då det var tättväxt längs med ån. Efter ett tag fann vi en kohage, för närvarande utan kor, som vi utgick från. Korna hade jobbat fram en fin tillgänglighet för oss. Fisket påbörjades strax efter kl. 9. Min ena svåger, som spinnfiskade hela dagen, drog omgående en riktigt fin abborre som jag gissar vägde runt kilot. Vi varken vägde eller mätte utan återutsatte snabbast möjligt. Jag och den andra svågern metade hela passet. Till en början körde jag enbart mete med flöte men riggade sedan även ett feeder-mete. Vi som metade fick ett flertal abborrar, några lite större. Lite senare fick vi också varsin id. Innan dess hade jag tappat en lite bättre fisk som jag bara såg i ytan.

Efter det följde en period som var riktigt seg. Där och då var jag riktigt tveksam till om den här satsningen skulle gå vägen. Vi fick rapporter från våra familjer om regn och åska och vindarna hos oss tilltog, det kändes inte hoppfullt. Svågern som metade riggade om till bottenmete. Jag var den enda som mäskade min plats kontinuerligt. Mitt feeder-mete hade dock bara renderat i ett missat hugg. När klockan slagit ungefär 13 vrålar min svåger om att jag ska komma och håva för  han har en bättre fisk på. Jag håvar in fisken och ser direkt att där är målarten, en bastant silverruda. Det var en stor imponerande fisk med rejäla fjäll. Den såg betydligt blekare ut än vanlig ruda.

Nu kom givetvis ett visst hopp även om det kändes lite bittert då min svåger trots allt hade blivit lika glad för en stor abborre. Jag skulle agna om mitt flötmete då jag klantade mig och fick ett rejält trassel. Bitter var känslan. Samtidigt som jag försöker reda ut trasslet ser jag att min feeder-topp börjar gunga rejält. Jag avvaktar ytterligare ett gung, tar upp spöt försiktigt och känner fisk. Efter det spänner jag snabbt upp linan och känner att fisken inte är någon liten abborre i alla fall. Fisken kommer in och jag ser att det är en silverruda. Svågerns håvning misslyckas vid första försöket. Nästa håvningsförsök satt och jag brast ut i ett glädjevrål. Vad som såg ut som en snöplig miss av målarten blev total lycka! Det här är fiske det! I håven låg en fantastiskt vacker fisk!

Min silverruda var mindre än svågerns men det spelade ingen som helst roll. Lyckan var massiv. Jag tillät mig beskåda fisken en liten stund innan foton togs. Jag mätte den endast, 34 cm, och sedan fick den åter friheten. Eftersom silverruda finns på Gotland gällde det att ta tillvara på denna chans vilket lyckligtvis gick. Nu är årets målsättning om 2 nya arter uppnådd vilket känns bra. Ska givetvis göra minst ett försök efter fjärsing också.

Art 60!

Igår morse var det tidig uppstigning, brygga kaffe och möta upp min kusin. Sedan satte vi oss och körde på behagligt lågtrafikerade vägar ner till Varberg. En tur med M/S Clipper stod på schemat. Väl på plats mötte vi upp min morbror. Förväntningarna var höga, vädret nästan perfekt. Efter cirka 1.5 timmes båtfärd var det dags att börja fiska. På första stoppet kom det upp en hel del gråsej men inget stort. Det drogs även en del makrill. Efter 3-4 stopp hade vi bara fått gråsej och makrill. För egen del var jag mest på jakt efter min antagonist fjärsingen så höll botten hela tiden. På vissa platser var strömmen ganska besvärlig så bytte till 300g-pirk. Efter ytterligare något stopp har min kusin ett bättre hugg. Upp kommer efter en stund en pigghaj där ytterligare en följde med upp och sedan vände. På samma stopp får jag ett bättre hugg. Efter en stund visar det sig vara ett torskdubbelhugg. Vi gör ytterligare något stopp och jag får ett nytt tyngre hugg. Nu kommer tydliga skakningar från fisken och min morbror hävdar bestämt att det är pigghaj. Väl uppe vid båten får jag konstatera att det är pigghaj. Den är fint krokad i mun och jag klarar att hålla den vid ytan utan att den trasslar in sig i lina tills vi lyfter den. Snabb avkrokning, snabb fotografering och sedan kunde hajen återutsättas och simma ned mot djupet igen. Fantastisk fångst! Vrålade mig hes av glädje över att ha fångar art nummer 60, dessutom en haj!

Överlag var det en mycket lyckad tur. Såvitt jag vet fångades ytterligare en pigghaj under turen. Inte en fjärsing i sikte för någon. Mycket gråsej och mycket spirr (mindre makrill). På slutet fick vi lite vitling också och någon knot.

Mysteriet med den svartmunnade smörbulten

Trogen läsare vet att jag har en viss fäbless för invasiva fiskarter och att svartmunnad smörbult varit ett nöje att fiska. En stor fördel med den svartmunnade smörbulten har varit enkelheten i att fiska efter dem, både geografiskt sett och förberedelsemässigt. I år har jag avverkat några få korta pass på "säkra" ställen, det vill säga ställen där det alltid finns gott om fisk. Nappen har dock uteblivit totalt. Senast i söndags morse fick jag snopet konstatera att där var ingen fisk. Jag konsulterade en duktig metare som jag vet brukar avverka ett par pass på ställen där de svartmunnade stör fisket. Han hade inte heller fått en enda i år trots flera pass. 

Det här är både intressant och anmärkningsvärt då det annars brukar kännas som att mängden svartmunnad smörbult är oändlig på vissa platser.

En uppdatering

Har varit dålig på att uppdatera här det senaste. På rak arm har tre pass hunnits med sedan senast:

- Havsöringpremiär - Ett morgonpass på 2-3 timmar. I sedvanlig ordning ett bompass.

- Metepremiär - Feeder-mete i Lidan gav som vanligt mycket fisk. Tyvärr nästan bara mört. En stäm på 25 cm förhöjde dagen.

- Regnbågsfiske - Första passet efter regnbåge på 4-5 år genomfördes vid Kullsjön, Lerum. Tyvärr ingen kontakt men gott om fisk som hoppade. Aldrig fiskat här förr. Det var fint men närheten till vägen gav inte direkt någon avkopplande inramning.

Kan även meddela att sommarsemestern spikats och att det innebär en ny destination och möjlighet till en ny spännande art. Det kittlar en aning vid tanken på det.

Mål för 2021

Följande mål har jag satt upp vad gäller fisket 2021:

- Jaga fiskemärken från Sportfiskarna med min son, som i år blir fyra år. Sportfiskarna har en kul grej som kan bli en motivationsfaktor för honom, man samlar på märken/pins när man fångar ett gäng olika arter. Läs mer på https://www.sportfiskarna.se/Fiskemarken.

- Bli mer noggrann vad gäller att notera personbästa inom olika fiskarter. Har i nuläget bara personbästa noterade för abborre, gädda och öring. I år ska fler arter noteras. Förhoppningen är att förbättra PB för abborre och gädda.

- 2 nya arter.

Första pimpelpassen på ungefär 10-15 år

Så här års brukar fiskepassen inte vara täta av den enkla anledningen att vi sällan har vintrar med kontinuerliga minusgrader. I år har temperaturen legat på minus i flera veckor vilket gjort att i stort sett varenda sjö har säker is. Jag är ingen isfiskeentusiast som ”normala” år åker flera mil för isfiske och därav har jag i princip inga grejer för det. Men i år kom äntligen det pimpelspö jag köpte för flera år sedan till annan nytta än mikroartfiske. 

Det allra första passet var väldigt kort vilket helt enkelt beror på att den gamla isborr vi lånade var kalasusel. Det kändes lika effektivt som att gräva med smörkniv i isen. Och när isen är runt 30 cm tjock är det hyfsat trist att borra under de premisserna. Det andra passet passade vi på att nyttja begagnade hål och jag drog upp årets första fisk, en abborre. Lyckan var stor! Passet blev inte så långt på grund av tidigare nämnda borr.

Fiskesuget blev sedan för stort så en ny isborr inhandlades. Testade ett mindre tjärn där jag bara har metat en gång tidigare. Efter många borrade hål och successiv riktning mot grundare vatten kom det passets enda abborre upp, en hyfsad fisk på 28 cm. 

Idag körde vi ännu ett pass ute på den större sjön. Det första stället som testades var dött. När vi bytte till nästa ställe hittade vi fisken och sex abborrar kom upp. Dessvärre bara smått men gött att få känna fisk. Eventuellt hinns ytterligare ett pass med på lördag men med plusgrader framöver blir det nog i så fall årets sista isfiskepass.

Årspremiär

Begav mig igår morse, trots -8 grader, ut för att avklara årets fiskedebut. De senaste åren har debutpassen givit utdelning så jag begav mig till ett ställe som känns säkert. Oväntat så hade jag inte en enda känning av fisk alls. Efter att ha försökt i runt 1.5 timme kände jag att det var läge att dra sig in. Trist, det brukar vara gött att inleda året med någon/några fiskar men det får bli nästa gång.