Om en kommande simpsatsning.

Simpor fascinerar mig. Det är oerhört häftiga fiskar och att de går att komma i kontakt med hela året gör inte saken sämre. På min artlista finns sedan tidigare rötsimpa, oxsimpa och stensimpa. Jag har blivit väldigt sugen på att försöka på hornsimpa och bergsimpa.

Hornsimpefångster rapporteras oftast från Östersjön men det verkar kräva att man har båt. Dessutom är jag sugen på att försöka ta den på ett ”eget” ställe vilket rör sig om sötvatten. I samma vatten finns, enligt FVO:t, minst en simpart till. Det kan mycket väl vara stensimpan men jag är laddad för en satsning som i bästa fall kan ge både hornsimpa och bergsimpa. Planen är att vänta till hösten och när mörkret lägger sig betydligt tidigare än nu. Den tilltänkta platsen är en brygga som ligger i året runt där det går att nå hyfsade djup. Jag vet också sedan tidigare att det på botten finns gott om sten och gömslen, en miljö som borde passa simporna ypperligt. Tidigare har jag varit och spanat med pannlampan i bäckar som mynnar ut i sjön men dessvärre bara funnit grodor. Därav detta taktikbyte.

Taktiken går ut på att placera ut fyra bottenmeten i lite olika riktningar där kroken givetvis får vara rätt liten. Inspirerad av art-Hasses framgång vad gäller trubbstjärtat långebarn med blinkpirk på bottenmetet tänkte jag testa detta också. Blinkpirk fungerade ypperligt vid båtpimpel i Norrland så varför inte här med? Sannolikt ger detta ingenting eller så hittar gärsen betet. Men det tilltalar att försöka göra denna satsning och försöka knäcka arterna i detta vatten.

#50!!!

Som jag skrev senast så är det farligt att ta framgångar för givet. I detta fall visade det sig vara en av de enklaste fångsterna som jag har upplevt. När vi väl kom fram till gölen så blåste det stundtals ganska hårt men vi tyckte oss sikta fisk direkt vid ett gäng näckrosor. Jag slängde i en näve havregryn och mycket riktigt började det hända saker i ytan. Vi riggade sedan snabbt varsitt spö och på kroken testade vi en Berkley bloodworm i mycket liten avklippt bit. Jag körde en krok i storlek 18. Fisken var omgående på våra beten och efter någon halvminut kunde vi lyfta varsin groplöja. Art 50 var säkrad! Ljuvligt!

Jakten på #50.

Fram till slutet av juli kändes det orealistiskt att tänka att målet, 50 arter i Sverige, skulle lyckas även detta året. Sen vände det. Och det vände rejält. Tre nya arter inom loppet av en vecka.

Till helgen är planen att göra ett riktat försök efter nummer 50. Jag vill inte avslöja för mycket, så kallat "jinxa" som alla säger nuförti'n, men hyser goda förhoppningar om att det ska gå vägen. Jag har länge ansett denna art som en säker fångst (om man nu kan det?). Enda skälet till att den inte tagits tidigare är att den kräver en hyfsad ressträcka. Om det nu skiter sig är det inget att hänga läpp för.

Havet erbjuder trots allt fiske året runt och några arter av de jag saknar går att finna året runt. Exemplifierar med tånglaken, som inte bör vara allt för svår. Har sett och fiskat på en i år men de j**** stensnultrorna tenderar att förstöra det hela snabbt, trots mörker. De kommer snart att försvinna och då är det fritt fram att speja med pannlampan.

Återkommer säkerligen med något efter helgen.

Framgången fortsätter - art 49!

Jag skrev nyligen ett inlägg om skitfiskeåret 2018. På ganska exakt en veckas tid håller epitetet skitfiskeår på att ändras till succéår. Begav mig tidigt imorse iväg till ett vatten för att försöka på en art jag saknar. Har varit här en gång tidigare utan framgång. Började med att mäska upp min plats och hade napp omgående. Det var dock benlöja och en intensiv huggperiod satte igång. Efter att ha lyft ett antal benlöjor bytte jag plats. Det andra stället kändes inte hett men då fick jag i alla fall i mig det efterlängtade kaffet. Inget morgonfiske utan en termos med kaffe.

Valde att gå tillbaka till det första stället och fortsatte dra upp benlöjor även om nu även mört blandade sig i leken. Fick en lite positiv känsla av att mörten nu också hittat till mäskplatsen. Tiden gick dock och till slut bestämde jag mig, som så många gånger förr, att nu var det minsann sista försöket. Satte på två nya maggots och kort därefter rörde sig flötet. Krokade och lyfte in fisken som såg blek ut. Var rätt säker på mört först men noterade sedan att den var långsmal, blek och saknade de röda ögonen. Överbett? Ja! Stäm! Art 49!

Lite mete vid sydkusten och en ny artsatsning på gång

Spenderade helgen med familjen nere vid vackra Österlen. Ena morgonen gick jag upp tidigt för att meta. Höll på lite mer än två timmar och får väl ändå säga att resultatet var helt okej, två idar och två mörtar. Ingen av dem var särskilt stor men det födde lite intressanta tankar kring en ny satsning nästa gång efter större id.

Imorgon bitti blir det tidig uppstigning för en satsning efter en ny art. Ledtråden är sötvatten. Den gångna veckans efterlängtade medvind i artjakten ger hopp.