Abborremete!

Idag var det dags att meta abborre, något av det roligaste som finns. Vi började med att meta upp benlöja och mört.

Därefter var det dags att meta abborre. Det tog en ganska bra stund innan vi hittade dem. De stod djupare idag så därav var de första två timmarna sega då vi metade närmre bryggan. Jag har i år börjat meta med cirkelkrok och måste verkligen hylla den. Idag fick jag fem abborrar upp och samtliga satt fint krokade i läppen så att de kunde avkrokas och återutsättas enkelt. Dessa krokar har jag använt med framgång:

Dagens största abborre var en grann fisk som mätte 42 cm och vägde strax under kilot, 0.95 kg. 

Frustrerande tider

Skiftet mellan september och oktober är ofta en ganska frustrerande tid, så även i år. I takt med att de kalla dagarna blir fler börjar så småningom säsongen för mycket av fisket ta slut. Samtidigt tenderar jobb och vardag att ta upp mycket tid och självfallet avlöser VAB-perioderna varandra. För närvarande är jag själv förkyld vilket inte heller underlättar livet. Fiskeförbudet efter öring som på västkusten annalkas är en annan störande faktor som begränsar möjligheten till avkoppling och fiskemöjligheter. Att man inte får fiska efter öring här på västkusten mellan 1/10 - 31/3 gör att var och en som spinnfiskar vid kusten under denna tid lätt är att betrakta som tjuvfiskare. Det går, så klart, att hävda att man inte är ute efter öring men den förklaringen känns sådär om man står med en upphängarfluga framför ett skeddrag. Jag är inte noga med öringen. Den är vacker och god att äta men det är inte på grund av den jag primärt vill fiska längs kusten. Det som stör, och skaver ordentligt, är det märkliga i att bor man i Skåne får man fiska efter årsskiftet och på östkusten är det tillåtet året runt om jag inte minns helt fel?

Under veckan ska vi åka till Värmland så jag hoppas på hanterbara vindar (en annan jobbig grej med hösten) så att en ordentlig norssatsning kan bli av.

Ny artsatsning

Begav mig tidigt imorse ned till Bua. De flesta associerar nog det med havsabborre och det var mycket riktigt målarten för dagen. En rejäl termosmugg laddad med kolsvart kaffe förtärdes under färden ner. Jag har aldrig tidigare fiskat i närheten av varmvattenutsläppet vid Ringhals. Väl på plats började jag vandra mot området där fiske är tillåtet. Såg, föga oväntat, en tjuvfiskare som stod på det område där fiske är förbjudet. Inte ens en analfabet kan undgå att notera det budskapet. 

Morgontimmarna bjöd på fantastiskt fina förutsättningar men omkring 9-9.30 tilltog vinden ordentligt. Jag hade 2 fiskkontakter men misstänker att det var öring då det bara var "pet". Med tanke på att prognosen lovade regn gav jag upp runt 10.30. Får väl bli ett nytt försök så småningom.

Norstackeltankar

Nors är en av de arter jag har tänkt ska ta mig närmre målet 70 arter i Sverige. Jag pratade nyss med min svärfar som hade hittat suspekta stim i sin hemmasjö, det vill säga stim som går pelagiskt på ca. 15 meter över 25 meters djup. Det låter oerhört intressant!

Planen är att ta nors genom båtpimpel. Det förutsätter givetvis att ha lite flyt med vindarna då vi åker upp men det gäller även att vara förberedd vad gäller utrustning och tackel. Jag kommer köra med mitt LRF-/UL-spö, alternativt ett pimpelspö, samt UL-rulle laddad med 0.08-flätlina. Det bör vara lagom för att känna försiktiga hugg. Men tacklet? Jag grunnar för närvarande på vad som kan vara lämpligast. Nedan finns en bild med lite material som jag tänker mig att använda. Enbart en mormyska på några ynka gram lär inte funka, däremot funderar jag på att hänga på en sådan någon decimeter under en tyngd. Pimpelpirken nederst till vänster beställdes enbart för att användas till det här fisket men det känns vanskligt då den är aningen lätt. Jag minns inte vad pirken i mitten kan väga men den är troligen omkring 50-60 gram tung så den lär vara effektivare vad gäller att komma ned till rätt djup. Blinkpirken nederst till höger har inte använts på fyra år, därmed är det högst oklart huruvida den kommer blinka, vilket dock är sekundärt. Dess vikt gör att man kommer ned snabbare än vad pimpelpirken gör. Om blinkfunktionen nu funkar kan det möjligen vara en extra bonus kanske? Det lär bli så att jag gör i ordning samtliga alternativ att ha redo beroende på förutsättningar. Oavsett om det blir mormyska som hängs på under eller enbart en vanlig krok så ska den kryddas med maggot.

Nästa målsättning - 70 arter

Snudd på euforisk efter den senaste tidens framgångar i artfisket sätter jag ett nytt mål, att komma upp i 70 arter i svenska vatten. För närvarande har jag tagit 64 arter. Jag tror definitivt inte att jag når 70 i år men kanske under nästa år om man ligger i och dessutom har lite flyt på det. Några arter som jag tror kan vara möjliga på vägen dit:

Tånglake - Den nya antagonisten, passande nog. Jag har fiskat på tånglake ett fåtal gånger tidigare och samtliga har då skyggat eller vägrat ta betet. För andra verkar arten busenkel att ta. Fördelaktigt nog kan den fiskas året runt.

Nors - Att försöka fiska på lekande nors kommer jag inte göra om efter att ha stått som en idiot på bron i Lerum med en egenkomponerad häckla och fiskat på tusentals totalt ointresserade fiskar. Nej, det får bli båtpimpel och där har jag bäst chans i Värmland. Får hoppas på lite lugna vindar vid nästa visit i slutet av september. Om vintern bjuder på is kan man förstås försöka då med.

Havsabborre - Art som går att få året runt, vilket är positivt.

Vimma - Går att få inom dagstursavstånd, åtminstone en kort period per år. Det hade varit kul att besöka Älvkarleby någon gång men tror det blir svårt att hinna med/prioritera för närvarande.

Harr - Handlar om geografiskt avstånd, och tid förstås. Där vi försökte i somras känns aningen svårt. Skulle nog underlätta att ta sig längre norrut.

Skarpsill - En art som jag teoretiskt sett redan kan ha fått, utan att identifiera. Det är väl mikrohäcklefiske som gäller vilket är ganska trist i sig samt att man lär få kroka av ett antal vanliga sillar innan den sitter.

Vitlinglyra - Även detta är en art som jag teoretiskt sett redan kan ha fått, utan att identifiera. I detta fall är det mikrohäcklefiske, alternativt mete som gäller. Även här lär ett större antal vitlingar behöva avverkas innan rätt art eventuellt kan lösas.

Kolja - Gullmarn eller Öresund. Enligt vissa rapporter verkar den ha ökat i antal i Gullmarn vilket är positivt.

Nålfiskarna - Buntar ihop ett gäng arter då jag inte riktigt har koll på vilka av dem som är mer vanliga än andra. Jag saknar i alla fall samtliga nålfiskar på listan, vet vilket bete de tar på och har krokarna för att kunna fiska på dem. Gäller alltså "bara" att ta sig ut och fixa bete och sedan lokalisera fisken.

Gräskarp - En kusin till mig satte i gräskarpar i sin damm i år. Tydligen är det inte lämpligt att fiska dem under det första året då fisken påverkas väldigt negativt, men sedan ska det vara fritt fram. Så någon gång under nästa år blir det att försöka lösa denna häftiga art.

Art 63 och 64! Antagonisten är besegrad!

Tidigt imorse ringde klockan. Jag mötte upp min fiskekamrat i Kungälv och vi fortsatte upp mot Tjörn. Väl där mötte vi upp min kompis kompis som var vår ciceron för dagen. Under försnacket som hade pågått under veckan pratades det om stora mängder av fjärsing som kommit upp som oönskade bifångster i området. Målet var förstås för undertecknad att äntligen besegra antagonisten.

Fisket började trögt med några makrillar upp från botten vid 14 meter. Min kompis fick en liten fjärsing. Nästa art upp var en sandskädda vilken jag fick. Det var dock ganska trögt. Vår guide för dagen menade på att "så här segt brukar det aldrig vara". Illavarslande ord. När det börjar närma sig tid för att lämna positionen vevar jag upp för att kolla så att jag har bete kvar på kroken. Det hugger på vägen upp och jag räknar så klart med att det är en makrill. Milda makter! Det är en fjärsing! ÄNTLIGEN!!!!!

Den fångsten satt ofantligt skönt! Efter otaliga försök kunde jag äntligen bocka av art 63, fjärsing. Nu satte vi kurs längre ut och fiskade på mellan 30-60 meter djupt. På vissa ställen var det sanslösa mängder makrill som inte ens lät våra metetackel komma ner. Vår guide var nöjd för det för han ville ha makrill till hummertinorna så vi hivade upp makrill. Vi bytte positioner ett par gånger. Upp kom torsk, gråsej och glyskolja (förutom abnorma mängder makrill). Strömmarna var emellanåt ganska jobbiga men vi lyckades hyfsat väl hålla botten. Vid en position fick min kompis ett dubbelhugg med pigghaj och knot. Ytterligare ett tag senare och några positionsskiften så fick min kompis en långa. För honom är långa ingen sensationell fångst men för undertecknad skulle den sannerligen sitta fint. Vi körde tillbaka och drev över samma område igen. Jag fick hugg och det var ganska tungt. Långa! Gött! Art 64 var nu säkrad. Kort därefter fick jag en långa till, något längre, även om ingen av långorna var uppseendeväckande storleksmässigt. Förutom nämnda arter fick min kompis även upp en blågylta. Sammantaget ett riktigt roligt och fantastiskt lyckat pass på Skagerrak.