Artfiskedag!

Under gårdagen (måndag) gick tiden fruktansvärt långsamt. Det brukar den göra inför en heldag med fiske, vilket dagen (tisdag) bjöd på. Jag och min kusin Jesper hade bokat in en heldag med fiske och fokus var på att försöka få nya arter, primärt till honom. Vi började dagen vid Gullmarsfjorden där mängder med öring jagade, de ville dock inte hugga. Jesper fick det som vi väntade oss, torsk och vitling i miniformat. Han hann få en lite roligare fångst, en sandskädda, innan vi begav oss vidare. Vid nästa stopp spanade vi efter sjustrålig smörbult men såg inga. Vi rullade vidare in till Lysekil. I Lysekil testade vi ett flertal ställen där nästan samtliga var invaderade av vitling och enstaka småtorsk. På de flesta ställen räckte det att släppa ned betet och inom loppet av högst fem sekunder var en vitling på. Hoppet fanns om att få en kolja men vem vet hur många vitlingar som skulle passeras innan dess? Vi lyckades på ett ställe att få även skärsnultra, berggylta och blågylta. Efter att ha fiskat fram till ungefär kl. 13 var det dags för lunch.

Bullen pilsnerkorv med bacononst på

Vi bytte ställe kort därefter och fann äntligen stora mängder sjustrålig smörbult. Det skulle dock visa sig att de var mer svårtrugade än väntat. Efter en stunds fiskande lyckas dock Jesper kroka en fisk och hans art nummer 39 var säkrad.

Vi prövade ett gäng platser inom samma område och fick bland annat lite större berggylta, oerhört vackra och stridbara fiskar. Vi rörde på oss i området och fiskade av olika platser. Samtidigt som jag drillade vad jag trodde var makrill (det var en gråsej i lite bättre format) så frågar Jesper mig om han har fått en skärsnultra. Jag ropar att han får visa mig den och jag ser direkt de där fantastiska blå färgerna som en grässnultra har. Han har fått en grässnultra! Ny art igen, nummer 40 var säkrad.

Vid det här laget var vi rätt möra då vi hade fiskat från ca. 7 till 17. Vi körde på ytterligare en timme men nöjde oss sedan. Underbar fiskedag!

Morgonstund har gift i mund

På måndagens morgon rullade en buss full av medarbetare ner mot Tylösand. Det vankades personalkonferens. När andra tänker menlösa aktiviteter som bad så tänker jag givetvis fiske. För den som inte vet ligger Tylösand precis vid havet. Med anledning av ett digert program samt middag på kvällen bestämde jag mig för att köra ett morgonpass. Jag vaknade en kvart innan klockan skulle ringa (kl. 4.45 - hög gubbfaktor) och klev upp utan problem. Traskade sedan en kort bit till fiskepositionen.

   

Fjärsing - Sveriges giftigaste fisk

På första utkastet högg en fisk. Jag hade mina föraningar och mycket riktigt satt en fjärsing på kroken. Denna fjärsing klev av strax innan jag skulle lyfta upp den. Kort därefter tyckte jag mig höra någon närma sig och såg en mink. Den hade kanske känt lukten av min påse med räkor? Den var inte särskilt skygg och jag fick jaga iväg den. Såg den sedan simma och hämta en krabba under en sten. Därefter försvann den. 

Detta följdes av en period utan fiskkontakter. Efter en stund kom ett nytt utfall mot min räkagnade krok. Fisken var krokad och än en gång var det en fjärsing. Denna fjärsing satt ordentligt krokad och efter att ha fotat den trixade jag loss den lite försiktigt. Någon mer fisk blev det inte men en mycket bra start på dagen.

Fiskelycka!

 

Äntligen fick min gudson sin första fisk, en abborre. Nu ska han beställa sitt första fiskemärke från Sportfiskarna.

En anpassning

Fiske fyller en viktig funktion och så här års känner jag alltid att jag fiskar för lite i relation till vad jag vill/behöver. Det är det vanliga, en kombination av familjeliv, vardagssysslor och socialt liv som ska upprätthållas. Utöver det kan man som fiskare alltid kritiskt reflektera kring sin miljöpåverkan. Med tanke på tidsbrist, en grad av klimatångest och skyhöga bensinpriser har det blivit allt mer fiske i närområdet det senaste året och allt färre längre turer med bil. Jag köpte mig till slut en cykel förra året och med den går det helt okej att ta sig till ett flertal fiskepositioner, även om det kanske inte är de charmigaste eller mest avkopplande platserna.

Eftersom vi bor i centrala Göteborg förlägger jag helst mina turer till morgonen, som den trofaste bloggläsaren mer än väl känner till. Jag skulle bara behöva komma på någon vettig lösning för hur jag ska transportera håvskaft så att jag enkelt får med min långskaftade håv istället.

För övrigt var det väldigt skönt att frysa en liten stund imorse av de svala vindarna.

Tillbaka

Semestern är slut och det är åter tillbaka till såväl arbetslinjen som västkusten. En av mycket få saker jag saknar vid vistelse i Värmland är havet. Igår begav jag mig till havet tidigt på morgonen, utrustad i sedvanlig ordning med kaffetermos och några mackor. På grund av kraftiga vågor, och således hala klippor, kunde jag inte stå där jag hade tänkt. Men jag fann snart en ny utgångspunkt och påbörjade fisket. Metod för dagen var spinnfiske med skeddrag och upphängarfluga. 

Eftersom svärföräldrarna skulle komma till kvällen hade jag förhoppningar om makrill och detta ställe brukar kunna leverera ok. De två första timmarna hade jag inte en känning. Såg en båt som låg en bit utanför som av allt att döma fiskade. Tänkte stilla "Undrar om de får något?". Efter ytterligare ungefär en timme small det på. En makrill hade tagit skeddraget och än en gång fick jag njuta av havets kraftpaket. Det är rätt bra skillnad på att drilla makrill respektive abborre. En hyfsat grann makrill blev det på lite mer än tre timmars fiske och det var väl alltid något. Svärföräldrarna blev glada över stekt makrill på kvällsmackan.

Något saknas

Det är nu bara att konstatera att på måndag är semestern över för denna gång. Det har bjudits på vissa toppar och en del mediokert fiske också. Den här sommaren har varit lite speciell för vi har inte fått uppleva en enda vindstilla morgon på sjön. Det har överlag varit en ganska blåsig sommar. Abborren har stundtals varit lite knepig att lura och förutom det briljanta första passet har det varit ganska svårfiskat. Gäddtävlingen gick som väntat, när man vill ha dem går de icke att finna.

Semestern som helhet har varit fantastisk men fiskemässigt, nja, jag saknar något. Artsatsningarna i år har inte gått vägen och något mastigt personbästa finns ej i listan ännu. Det känns lite som en besvikelse. Jag har börjat skissa lite på en artsatsning som kommer bli av först 2023 -  Asp. Asp är en otroligt häftig predator inom Cyprinidae-släktet och en art jag suktat efter ganska länge. Satsningen är tänkt att bli ett sommarprojekt så det kommer bli svårt och det dröjer, men det kan vara trevligt att drömma lite under tiden som man åter ska finna sig i rutiner.