söndag 8 mars 2020

Om braxensatsningen, del 1


Morn. Hade tänkt sticka ut och meta lite idag men när jag vaknade och gjorde en sista kik på vädret så hade tyvärr vindarna ökat. Med byvindar på upp till 18 m/s och prognos för regn minskade suget. Med tanke på vattenflöden var det inte heller att tänka på att åka längre upp vid älven idag. Det går ändå åt rätt håll nu. Snart kommer fisket vara igång. Så det blev kaffe i soffan och lite fiskefilosoferande istället. I senaste inlägget nämnde jag en kommande satsning efter braxen vilket är vad jag tänkte skriva om.

Den aktuella sjön är en värmländsk tämligen stor och djup sjö som ingår i Dalslands kanals vattensystem. Sjön är näringsfattig och det är sällsynt med vegetationstäta strandkanter. Jag har metat ett antal gånger i sjön och enbart fått abborre, mört och benlöja vilka det samtliga finns gott om i sjön. Det ska sägas att majoriteten av dessa metepass har varit utan att mäska upp en plats. Jag har hört att det ska finnas ett bestånd av sutare men aldrig fått någon. Vad som triggade tanken till den kommande satsningen är dock inte sutare utan det faktum att jag såg en braxen då vi badade förra sommaren. Det är ändå något förvånande att man aldrig fått en braxen tidigare men nu vet jag att arten finns i sjön i alla fall. Av någon anledning blev jag därför väldigt motiverad till att genomföra en satsning efter arten i sjön då det känns som en rolig utmaning. Misstänker att det inte kryllar av arten här och därför känns det lite tilltalande. Svärföräldrarna bor på gångavstånd till sjön vilket är en faktor som underlättar. Planen är att göra en ordentlig satsning efter braxen någon gång från mitten/slutet av april – maj. Av tidigare erfarenhet tycker jag att fiske efter braxen kan vara hett från mars och framåt i rinnande vatten men att det brukar vara långsammare i sjöar. Därav kan det vara värt att vänta lite längre in på våren.

Braxen kan man ju fånga på många sorters beten men det som ställer till det något är den stora förekomsten av både mört och abborre. Mask är ett superbt bete men jag tror knappast att betet får vara i fred. Majs är ett bete som exkluderar abborren men mörten är kvar som problem. Förvisso kan man alltid agna med 3-4 majskorn för att det förhoppningsvis ska få bort småmört åtminstone. Jag hade tänkt ha igång två spön där två olika beten testas. Det andra betesalternativet som övervägs är räka. Räka kan dock också ge frekventa och störande pill från mört. Vet inte om det känns optimalt. Jag har ingen erfarenhet av boilies men kanske skulle det kunna vara något? Kräver boilies att man kör ex. hair rig eller kan en boilie används som bete direkt på kroken med?

Jag tänker att jag ska använda mig av rester av den påse sutarkung som jag har kvar. Det funkar fint även på braxen vet jag av tidigare erfarenhet. Alternativt kanske det skulle vara intressant att slänga ihop två olika mäsk till respektive bete för att även kunna jämföra dem? Ett egenkomponerat mäsk skulle då kunna bestå av ströbröd, räkbitar (om räka är betet som används), curry och något sött.

Förutsättningarna är att jag, i bästa fall, har 2-3 morgnar på mig. Vi har sällan möjlighet att stanna längre än så i Värmland. Så det gäller att förhoppningsvis optimera möjligheterna till succé på dessa dagar. Av tidigare erfarenhet tycker jag inte att braxen brukar vara svår att mäska till en plats, men då har jag inte erfarenhet av denna typ av näringsfattig sjö. Tidigare erfarenhet baseras på rinnande vatten eller mindre och näringsrika sjöar.

Det skulle vara kul med lite åsikter/synpunkter på det här. Vad kan göras för att optimera chanserna?

tisdag 11 februari 2020

Lite reflekterande om fiske

Med gårdagens statistiska rapportering tar jag idag avstamp i mer reflektion om fiske. Mellan helgens fiskepass och det föregående hann det gå 3 månader utan att jag fiskade. Helgens fiskepass var dock ovärdeligt välgörande och det var gött att få känna äkta glädje av fisket.

 
En fantastisk oxsimpa blev årets första fisk!


Det finns flera förklarande orsaker till den låga fiskefrekvensen. T.ex. har vädret varit vedervärdigt under lång tid här på västkusten med påtagliga vindar, ofta i kombination med vårt numera vintertypiska sidledsregn. Väderargumentet leder in på bekvämlighetsargumentet. Jag är mer bekväm nu än för några år sedan. Bekvämligheten består dels att det är mycket annat som tar upp tid och engagemang så som arbete och att ha småbarn men också i att min riktning för fisket ändrats. Dessutom har intresset för öl eskalerat sedan förra året.

För några år sedan satte jag upp målet att fånga 50 arter i Sverige vilket blev en stor drivkraft att göra diverse satsningar. Det kändes helt enkelt värt att sova några få timmar innan nästa arbetsdag, bara man fick fiska efter en ny art. Jag nådde målet 50 arter 2018 och fiskade en del artfiske även förra året. Vad som dock blev uppenbart var att det minst lika ofta slutade i känslor av besvikelse, "Ingen lycka denna gången heller.". Jag gillar inte riktigt när fisket blir för resultatbaserat. Det är inte det jag vill åt. Fisket vill jag ha som något jag njuter av eftersom vardag och familjeliv har en tärande effekt (givetvis motsatt effekt med). Av det skälet har jag valt att inte vara med i tävlingar då det, trots sin på skoj-tanke, lätt tenderar att bli att man mäter sig med andra. Artfisket 2019 blev en besvikelse och betydligt mer energi gick åt till att vara frustrerad än glad. Av det skälet så tonar jag ned artjakten betydligt 2020. Intresset finns där och jag kommer att fiska utifrån ett betydligt mer mångsidigt fiske vad gäller arter än gemene fritidsfiskare i Sverige gör, men de där riktade satsningarna kommer bli färre och mer lustbetonade. Jag och tobisarna har tveklöst ett och annat otalt och jag kommer försöka notera någon tobisart under kommande år men det får bli när det passar, helt enkelt.

Jag gissar att det blir mer mete i år där fokus kommer ligga på att njuta av mete med både flöte, feeder och enklare bottenmete. Det lär bli mer fiske som sker i närheten, alltså på hemmaplan, därför att resor också tar energi och ork. Det kan dessutom bli rätt stressigt ibland. Sommarsemestern lär innehålla mycket jiggfiske efter abborre, ett minst sagt lustbetonat fiske. Jag har egentligen bara två mål med fisket 2020:
1. Njuta mer av det.
2. Lyckas lura braxen i den stora värmländska näringsfattiga sjön.

Apropå punkt 2 så kommer jag nog skriva mer om det framöver i ett mer specificerat inlägg för att kontextualisera vad som lockar med det. Hade varit kul att läsa något om era mål med 2020.