Den observante känner givetvis redan till att morgonen är min fisketid. Varför är det så?
1. Lugnet.
2. Jag vaknar tidigt.
3. Jag älskar att dricka kaffe utomhus.
4. På morgonen tenderar andra människor att sova/vara trötta. Således får man i regel vara i fred, även om man som jag emellanåt gör, fiskar centralt. Att få frågor som: "Höhö, finns det någon fisk här?" är ofantligt tröttsamt.
Dagens pass var riktigt njutbart och en del fisk blev det.
Det har i sedvanlig ordning fiskats mindre än vad man vill så här års men några pass har gjorts. Som den trogne läsaren redan känner till så fiskar jag ibland med min femårige son och Sportfiskarnas fiskemärken har verkligen varit en bra motivationsfaktor för honom. Senast lyckades han få en braxen och med senaste Svenskt Fiske avslöjades löja som nytt fiskemärke. Benlöja har han redan fått ett gäng så den beställdes omgående. Så här ser skölden ut för närvarande:
Igår gav vi oss ut i (i mitt tycke vedervärdiga) hettan och gjorde ett försök efter nästa art, id. Det nappade ganska hyfsat under drygt en timme som fisket höll. Tyvärr var det bara mört även om vissa var ganska stadiga bitar. Det blir fler försök.
Idag passade jag på att dra ut på en egen tur, även den inom relativt närområde. Jag tog en cykeltur till Göta älv där regnet piskade ner under slutdelen av färden. Efter det följde stekande sol och det nappade hyfsat. Både svart smörbult och svartmunnad smörbult kom upp. De senare verkar i alla fall inte konkurrera ut den naturligt förekommande svarta smörbulten.
Efter att ha haft en ganska seg period vad gäller fisket med min son gav vi oss ut på ännu ett försök idag. Som sällskap hade jag en vän med sin jämnåriga son. Trots lite väl mycket vindar även idag försökte vi. Ibland är det tur att man trots allt försöker för det blev ett väldigt lyckat pass. Kompisens son fick sitt livs första fisk, en mört, och min son fick äntligen en ny art, braxen. Stor lycka! Ett braxenmärke är nu beställt från Sportfiskarna.
I fredags kände jag mig trött och sliten, en inte allt för ovanlig känsla en fredag. Efter att ha avverkat sonens fotbollslekis lockade det att sänka några öl och sova så länge morgondagen nu skulle bjuda på. Men jag kom på andra tankar när jag tittade på väderprognosen. Det skulle knappt blåsa något morgonen därpå och något som jag har längtat efter länge är ett metepass vid kusten. Så trots att jag egentligen var mest sugen på att bara slöa så ställde jag om mentalt och började packa och se till att proviant fanns klart. På lördag morgon ringde klockan 5.00. Det gick förvånansvärt enkelt att kliva upp och snart var kaffet klart. Det var en vacker, mulen morgon. Knappt en vindpust. Dock blev jag förvånad när jag vid ankomst till fiskeplatsen såg att det gick en del vågor. Jag kan väl uppenbart för lite om havet men det var väl troligen en effekt av tidigare dag/natt som var blåsigare. Jag fick därmed välja en lite annorlunda plats än initialt tänkt men det löste sig. Givetvis hade jag packat med grejer för att kunna spinnfiska också men det var metet som hela tiden hade varit drivkraften.
Jag riggade i ordning för mete på cirka 2 meters djup. En viss förhoppning fanns om att finna makrill, även om det kändes något tidigt. Jag hade dock sett rapporter om landfångad makrill från norra Bohuslän så visst fog fanns för hoppet. Någon makrill kom jag aldrig i kontakt med men tämligen snart visade det sig att näbbgäddorna invaderat kusten. I ett flertal omgångar var de på min agnade räka. Jag metar gärna med cirkelkrok därför att den är utmärkt då man eventuellt vill återutsätta fångad fisk och öka dess chans att leva vidare. Det visade sig vara aningen klurigt att kroka näbbgäddan men efter att ha minskat storleken på betet gick det lite bättre. Det var underbart att känna krokad fisk efter att ha bommat några tidigare. Snart fick en ganska fin näbbgädda syna land en kort stund. Jag kastade tillbaka den då jag har provat att tillaga näbbgädda tidigare utan att ha känt att det var någon höjdare (läs: fel på kockens kvalifikationer). Efter att ha sett näbbgäddestim attackera både bete och flöte fick jag senare en lite oväntad fångst, en vacker berggylta. Den var fint krokad och enkel att återutsätta efter att ha beundrat dess färger ett kort slag. Det här är det bästa som finns och synnerligen välbehövligt.
