Äntligen fiske

En lång tid har passerat sedan det senast fiskades för egen del. För ungefär två veckor sedan hördes jag och min morbror samt hans söner av och diskuterade om det inte var dags att fiska lite. Samtliga kände att det hade gått lite väl lång tid sedan senast och vi bestämde att fredagen 11/2 skulle det bli något. Så här års bjuds väldigt få alternativ eftersom vi, i vanlig ordning här, inte har isar som håller att gå ut på. Vi diskuterade Vättern och landfiske efter lax vilket är en art jag mer än gärna skulle addera till artlistan. Men, laxfisket från land vid Vättern lockar i ärlighetens namn sådär. Vi bestämde oss för mete istället och samling vid en av Västergötlands åar som erbjuder intressanta möjligheter året om. Som vanligt så här års gäller det att ha koll på väder och vind. En period av minusgrader kan se till att fiskeplatsen inte är tillgänglig, kraftiga vindar kan förstöra fisket och ett ihållande regn kan förstöra lusten. Ibland har man tur med det där, för den senaste veckan har det tamigfan blåst hårt nästan hela tiden och regn har vi haft då och då. Men vi klarade oss från både hård vind och regn. Dagen startade med någon minusgrad men det var ingen fara då solen visade sig, åtminstone stundtals.

På plats påbörjades förberedelser och stämningen var, som sig bör, god. Det dröjde inte länge innan första fiskkontakten för min del och en fin id fattade tycke för två maggots. 

Id - 637 gram, 36 cm

Årets första fisk för min del blev alltså en fin id vilket också innebär ett nytt personbästa. Ingen bjässe i ett större sammanhang men en väldigt uppskattad fångst för en som bara har fått mindre id tidigare. Efter det följde en period där vi fick ett gäng mörtar. Dessa mörtar var väldigt bleka, förvisso inte i paritet med Göta älvs bleka mört men lite åt det hållet. Efter det följde en period med hugg från björkna. Vissa av dem var svårare att artbestämma än andra men vi fick dem samtliga till att vara björknor. Efter denna huggperiod lugnade sig fiskkontakterna. Ett mycket försiktigt hugg för min del visade sig vara en något oväntad fångst, en färna. Även det ett personbästa då jag bara tidigare har fått mycket små färnor.

Färna - 480 gram, 33 cm

Efter denna färna dog huggfrekvensen ut helt. I ärlighetens namn borde vi väl ha rört på oss längs med ån men vi hade det bekvämt på platsen och grillade. Det var en lyckad dag med god mat, gott kaffe och trevligt sällskap. Jag blev sugen på att försöka landa en större id någon gång, häftiga fiskar.