Hur står det till med vallgraven?

Den sista lediga dagen innan återgång i arbete hade jag bestämt skulle inledas med fiske. Jag valde att  testa vallgraven för första gången i år. Kvällen innan knöt jag i ordning ett pater noster-tackel och förberedde allt annat så att det bara skulle vara att traska iväg på morgonen. Väl på plats möttes jag av strålande väder, klart behagligare än vad prognosen lovade igår. Vindarna var dock på utlovad nivå, det vill säga milda. Jag satte mig på en av trapporna ned mot vattnet och hade en riktigt trevlig vy.

Jag kastade ut några små bollar med mäsk och idag blev det sutarkung för jag hade en påse över från senaste passet. Varför inte testa? Betet för dagen var mask. Det skulle dröja lite mer än en halvtimma innan det hände något. En liten abborre hade fattat tycke för masken. Kort därefter hade jag ytterligare ett napp som jag bommade.

Det blev inte så mycket mer som hände. Jag kastade ut på lite olika positioner. Några gånger såg jag fisk i ytan vilket sannolikt var mört. En stund senare märkte jag att något satt på kroken även om det var fullkomligt livlöst. Den här gången var det en strumpa. Resterande pass satt jag och funderade på hur det är ställt med vallgraven. På några bottenmetespass har det kommit upp diverse skit som ligger på botten. Varje gång man spenderar en stund vid vattnet flyter det förbi grejer, ofta plastpåsar, pappmuggar eller burkar. Det här är givetvis inget unikt för centrala Göteborg men det är en tragisk syn. Jag kan inte låta bli att fundera över hur det är ställt med vallgraven och älven i stan. Själv har jag aldrig haft något särskilt imponerande fiske i vallgraven. Lite mört, id och abborre har nappat och allt har varit smått. På spinnfiske har jag inte ens känt ett nafs. De fiskare jag har mött har inte heller haft något bra fiske. En äldre herre som jag mött flera gånger har muttrat om hur mycket sämre fisket i Göteborg har blivit med åren. Det är trist för jag tror på potentialen här där salt möter sött.