En sen rapport

För några helger sedan var jag ute och fiskade med min morbror och hans ena son, tillika min kusin. Vi var ute med en så kallad turbåt och passade på att nyttja friskvårdsbidraget. Mängden fiske har av olika skäl reducerats grovt sedan några veckor tillbaka så det här var man laddad inför. Efter vad som kändes som en evighetsfärd ut på havet (i realiteten 1.5 timme) så var det dags att fiska. Vid det laget var vi förstås oerhört laddade.

Starten var trög. Det hände ingenting. Folk runt omkring fick lite makrill och en del fjärsing kom upp. Notera att de flesta kör med häckla för att köttfiska, vi körde utan häckla och höll botten för att artfiska. Strömmen var inga problem då pilk på 200g räckte för att hålla botten (tidigare turer har uppåt 400g krävts).

Turen rullade på och min morbror, som har sämst tålamod, satte på en häckla. Han började bända upp fjärsing till förbannelse medan jag och kusinen inte fick något mer än enstaka pet. Vi hade säkert fiskat minst 1.5-2 timmar innan jag drar upp min första fisk, en mindre långa. Oturligt nog var kusinen den enda som inte fick långa, en art han saknar på sin artlista.

Sammantaget nappade det uselt. Jag och kusinen fick fler bottennapp än krokade fiskar och min morbror inklusive de andra närmst oss drog upp mer fjärsing än makrill. Det kom upp enstaka pigghajar också men ingen för någon av oss. Totalt sett var det en socialt trevlig tur men fisket var kalasuselt. Sicken drit!

Intensiv period

Livet går nu in i en intensiv period. Jobb, skola, aktiviteter, sociala relationer och så vidare ska skötas/underhållas. Samtidigt är fiskesäsongen inne på vad som kan betecknas som en utfasning (jag vet, det kan diskuteras). Tro't eller ej, men jag har en del fiske planerat. Om vädret tillåter kan det bli en eller två artsatsningar med min sjuåring kommande helg. Jag hoppas på lugna vindar och behaglig temperatur (läs under 23 grader).

Vem läser?

En fråga som jag tänker på ibland då jag sneglar på statistiken för bloggen är den om vem det är som läser inläggen? Ett fåtal (snarare en duo) har jag koll på. Den flitiga och läsvärda bloggaren Herman (rekommenderar att besöka hans blogg) samt Orup-fanatikern och artfiskefadern Patrik (även här rekommenderas bloggbesök, men missa inte heller 50-klubben). Men vilka är de andra? Några porrbotar lär det inte vara då jag tack och lov slipper kommentarer innehållandes inviter av suspekta slag.

En bra start på dagen…

…är att fiska. Denna morgon har jag ägnat mig åt lite fiske innan arbetsdagen börjar. Jag fick ingenting, men likväl var det härligt att komma ut. Nu kliver vi snart in i september och hösten gör sitt intåg. Jag har inga som helst problem med kallare temperaturer, mörker och så vidare, men fiskemöjligheterna börjar så sakteliga minska. Jag försöker ta vara på dem.

Aktuell status på märkesskölden

 

Gotland II

På bilden syns resultatet av ett fiskepass i Visby hamn med min sjuåring. En svart smörbult upp, i övrigt enbart småexemplar av sill och storspigg siktade. Nu är det färdigfiskat för denna Gotlandsresa och fisket kan minst sagt summeras som mediokert.

Gotland

Gotlandsvistelsen har pågått några dagar och jag har hittills ägnat två mornar åt fiske. Av familjelogistiska skäl har det fått bli en närliggande hamn på västsidan som besökts båda gångerna, ett lugnt och fridfullt ställe.

Dessvärre har jag ingen av gångerna varit i kontakt med någon fisk, vare sig på det bottenmete jag har kastat ut eller det vertikala metet längs kajkanten. Det enda jag har sett som är fisk är stora mängder storspigg. Nog har man läst om hur illa ställt det är med Östersjön och det verkar stämma väl, dessvärre. Den andra morgonen kunde jag inte hålla mig från att fiska upp en storspigg, bara för att få något på kroken.

Det återstår att se om det blir några fler pass. Som vanligt med familj så har man ont om tid.

Stadsfiske

I den mån jag har hunnit, senaste tiden, så har jag tagit mig ut på lite morgonfiske. Centrala Göteborg utgör egentligen ett ganska intressant fiske men så har vi det där med centrala (s.k. folk).

Några hyfsat granna abborrar har jag fått och det råder inget tvivel om att det finns gott om betesfisk i vattnet för dem.

Imorgon (söndag) väntar färd mot Gotland och jag ser fram emot att få till lite fiske under vistelsen. Mer om det, förhoppningsvis, i någon snar rapport.

Hemfärdsdepp

Symptomatiskt regnar det idag när det är dags för färd hemåt till Göteborg. I vanlig ordning har jag inte saknat staden en sekund, däremot har jag saknat havet lite. Vad som ändå glädjer mig i denna stund är att fiskelågan åter har tänts efter att ha varit snudd på släckt det senaste året. Jag ska försöka ta vara på den nu, de kommande månaderna. Planer och idéer finns.

Äntligen ny art för sonen

Igår kom äntligen en framgång på artfronten för min sjuåring. Som den trogne läsaren vet jagar vi primärt arter som finns med bland Sportfiskarnas fiskemärken. Igår lyckades han ta sitt livs första gädda. Äntligen!

En trio predatorer...

...men den viktigaste saknades. Så kan man summera årets hittills härligaste fiskedag.

Dagen startade med uppstigning 03.00 och lite snabbt ordnande av mackor och kaffe. Sedan klev jag och svärfar in i bilen med båten på släp. Vi åkte mot Glafsfjorden och målsättningen för min del var att försöka få en drömart, asp. På färden mot vattnet hann vi se tre rävar och två älgar, fantastiskt bara i sig. Ute på vattnet började det nappa tämligen omgående med ett flertal abborrar.

För egen del nappade det bäst på popper under morgonen

Att fiska efter en art som man aldrig har varit i kontakt med innebär en utmaning. Av det jag har kunnat läsa mig till så är aspen en aggressiv predator och därav testades en mängd beten. Efter att ha spinnfiskat någon timme så valde vi att testa en stunds trolling med mindre wobblers på. Detta gav resultat i form av en gös, den första jag har fått på ett antal år.

Gös tagen på wobbler

Efter att ha kört en stund valde vi att stanna och spinnfiska ånyo. Jag såg ett större plask längs vegetationen och slängde dit en popper. Strax därpå small det och en gädda avslöjade sig.

Gädda som aggressivt tog på popper

Vid det här laget var modet gott. Det nappade bra och nu saknades bara målarten. Kort därpå var det dags för en rejäl dos kaffe.

Kokkaffe på sjön - gudagott

Jag brukar till min sjuåriga son säga att tålamod är fiskarens bäste vän, men kaffe är den näst bäste vännen. Timmarna rullade sedan snabbt på. Vi testade ett flertal platser och fick oftast en eller flera abborrar. Under en trollingvända klev något större på men den missade vi. Vi åkte till ett inlopp och fick se extrema mängder mindre fisk, sannolikt benlöja. Bland dem jagade en eller flera större predatorer vilka ofta var uppe i ytan. Utan att kunna säkerställa identiteten så blev vi rätt säkra på att det var öring då den på typiskt öringmanér vägrade att röra våra beten. Efter drygt 12 timmar ute på sjön gav vi upp. Ingen asp denna gång. Återstår att se när man hinner med ett nytt försök och arttorkan fortgår.

Semesteruppdatering

Först en kort uppdatering. Sillen lyste med sin frånvaro under Skånevisiten så den planen sket sig. 

Nu är vi i Värmland och i och med det har jag dubblerat antalet fiskepass under 2024, från 2 till 4. Jag har hittills hunnit ta en längre tur med båten och det var som vanligt ofantligt härligt. Det blir förhoppningsvis ett metepass efter abborre inom kort. Jag har också en artsatsning för egen del på gång men om den vågar jag ännu inte förtälja något av vidskepelse.

Kaffe på sjön - ett givet inslag

Kastträning

Artsatsning på gång

Ja, för tydlighets skull ska omgående klargöras att det inte är för min del, däremot för min avkomma. Vi reser söderut senare i veckan och planen är att försöka ta sillmärket (som tvivelaktigt endast är märkt ”strömming”). Återkommer.

Fiske!

Först och främst, tack Herman för den vänskapliga piken! Jag var igår ute på ett kustmetepass och det var minst sagt härligt. Kort och gott så hade jag inte en enda kontakt med fisk förutom när jag triggade stensnultrorna lite längs klippkanten. Lite otippat då näbbgäddorna brukar vara på hugget så här års, men sådant är fisket. Kaffet var utomordentligt gott.

Förutom att äntligen ha fiskat så firade vi min gudson häromdagen. Han fick ett metspö, några metrevar och ett löfte om en fiskeresa med sin morbror inom kort.

Lycka

När man fiskar med tämligen små barn är tålamod en gudagåva att besitta. Jag får medge att jag tycker att det är väldigt påfrestande, men jag försöker. Häromdagen när jag träffade min systerson, tillika gudson (fyller sex år i år) och temperaturen visade ca. -15 celsius så var ytterst få tankar riktade mot fiske. Vi var bland annat ute en stund och åkte skridskor på en spolad rink, vilket var trevligt. Hur som helst, när det var dags att säga hej då så frågade min systerson mig: "Vi ska väl åka och fiska i sommar igen va?" vilket var lika överraskande som glädjande. Vi hade inte yppat ett ord om fiske sedan i somras, men hans fiske med mig har satt sig kvar i minnet, väldigt roligt!

Gott nytt år?

Gott nytt år, får man väl säga. Jag har knappt rört en fiskepryl sedan senaste uppdateringen men hann faktiskt med att dänga några kast på nyårsdagen, det utan någon framgång, som väntat.

Under föregående år bestämde jag mig för att sluta föra statistik över fisket då jag insett att 1) jag går aldrig tillbaka och läser den 2) jag har varken ork eller tid för det. Således kommer inte en sedvanlig statistikuppdatering över 2023, utan jag konstaterar ändå att det var det år jag har fiskat överlägset minst sedan jag började föra statistiken. Självklart är detta en konsekvens av tillökningen i familjen, och inte ett totalt tappat intresse. Jag hoppas att 2024 ska bjuda på fler möjligheter till fiske och att det kan även kan innebära några riktade artsatsningar.