Nylon vs. Fluorocarbon

Tafsmaterial för fiske efter predatorer som abborre, gös och öring är en omdebatterad fråga. Många gånger används nylonlina eller fluorocarbonlina (FC). Vissa hävdar envist det enas fördel medan andra argumenterar för den andra. Ett vanligt argument till fördel för FC handlar om dess förträffliga stryktålighet i relation till nylon. Jag har själv mestadels använt tafsar av nylon till mitt fiske och aldrig haft anledning att klaga. Jag är av naturen skeptisk till "sanningar" inom fisket och ville därför pröva skillnaden mellan nylon och FC.

OBS! Innan du läser vidare och blir potentiellt kränkt, detta är en jämförelse som är högst ovetenskaplig och gjord för skojs skull. OBS!

Jag bestämde mig därför att testa och jämföra tre linor tillsammans med svärfar. De tre linorna som testats är följande:

Drennan Feeder & Method mono (nylon) 0.26 mm

Abulon Ultra (nylon) 0.30 mm

Berkley Trilene (FC) 0.28 mm

Metoden är tvivelaktig ur ett vetenskapligt syfte på många vis så ta den för vad den är. Jag har hållt i en matkniv (se bild nedan) och svärfar har skrapat linan mot kniven. Vi har givetvis försökt att göra alla tester så lika som möjligt.

Hur gick det då? Jo resultatet presenteras nedan. Det handlar alltså om antal sekunder som respektive lina klarade av att skrapas mot kniven.

Som synes så var det testets tunnaste lina, Drennans nylonlina, som höll längst. Detta är en lina som enligt tillverkaren är extra stark vilket testets resultat talar för stämmer. 

Slutsats: Jag är fortfarande inte övertygad om FC:s förträfflighet som tafsmaterial i jämförelse med nylon. Jag ska dock provfiska Trilene en del framöver tänkte jag. ;)