Ny art!

Rapport kommer!

Fiskehelg med grabbarna

Som beskrivet i föregående inlägg så ägnades helgen åt en fisketripp med en vän och våra respektive 9-åringar. Vi hyrde en stuga vid sjön Anten och fick möjlighet att låna en båt med det. I fredags avgick bilen från Göteborg omkring 14.30 och vi hann iväg innan den värsta trafiken hade inletts. Efter en snabb handling i Alingsås åkte vi till kåken. Efter att ha fått in mat och packning spanade vi in bryggan. Vi bestämde att det fick bli en lugn kväll vid bryggan, och båtfiske under lördagen. Efter att ha fått i oss lite burgare drog vi ned till bryggan ånyo och jag mäskade upp platsen. Fisket gick initialt trögt men några mörtar kom upp för grabbarna. Tålamod är en dygd, men få barn besitter det. Således blev det allt svårare att hålla engagemanget uppe i takt med att nappfrekvensen dog av. Efter en stund valde grabbarna att gå till stugan och vi fortsatte meta. Jag ägnade kvällen primärt åt att serva såväl barn som vän, och fisket hettade till i takt med att kvällen blev senare. Min vän kunde addera björkna och sarv till artlistan, och en hyfsad björkna bjuder upp till viss spänning med ett superlätt toppknutet metspö. Till slut mörknade det, vi tog varsin whisky och bestämde oss för att avrunda. 

Lördagen inleddes med båtfiske. Glada i hågen puttrade vi ut med båten och hoppades på framgång för grabbarna. Vädret var trevligt, om än något varmare än vad undertecknad föredrar. Dessvärre blev det endast en mindre abborre för min son, och efter någon timme var tålamodet hos barnen slut. Vi tog paus och ägnade oss åt annat några timmar, bland annat intag av kvalitetsdryck.

Framåt kvällen åkte vi ut igen. Grabbarna var ånyo fyllda med hopp och det började bra, återigen en abborre till min son. Initialt var vädret kanon med knappt några vindar och behaglig temperatur. Efter en stund började det dock att blåsa upp betydligt mer, och nu var vindarna svinkalla. Vi var inte riktigt förberedda på dessa kalla vindar, och grabbarnas gnäll kom som ett brev på posten. De höll ut omkring 1.5 timme, men sedan fick vi släppa av dem. Jag och min vän tog över spöna och fortsatte fiska. Efter ett tag får jag hugg, men det rör sig knappt medan jag vevar in. "Typiskt gös" tänker jag, "känns som att veva in en soppåse". Mycket riktigt, en gös på omkring kilot kommer upp. Den åker tillbaka och vi fiskar en stund till, dessvärre utan fler hugg. Till slut avrundar vi, stelfrusna.

Söndag var avfärdsdag, men vi passade på att köra lite mete nere vid bryggan igen. Grabbarna var taggade och hade hopp om att fånga lite fisk. Efter en stund gjorde mäsket sin verkan och mörten var på plats. Tyvärr fick vi inte in några andra arter, men mörten nappade frisk. För barnen blev alltså söndagens bryggfiske det mest lyckade, och de fick avsluta med ett fint fiskeminne, en bra framtidsinvestering.

Fiskehelg stundar

Ja, du läste rätt. Fiskehelg, det vill säga fredag till söndag. Jag och en vän har hyrt en stuga vid en sjö och ska till helgen ta med våra respektive nioåringar för en (förhoppningsvis) avkopplande helg med fiske. Det ska bli väldigt trevligt, och fokus ligger primärt på att låta grabbarna få fiska, så mycket de orkar och vill. I vanlig ordning kommer det därför vara en förbannad massa grejer som ska kånkas med, men det är väl att betrakta som ett lyxproblem.

För övrigt finns det för närvarande två kommande artsatsningar planerade, ska bli kul!

Barnfiske – räddade av guld

Idag, fredag 31/7, var det bestämt att jag skulle ta med min äldsta son och gudson (ett år yngre än nämnd son) på fiske. Målet var att ta oss till Lysekil för lite artfiske, och till Lysekil åkte vi. Temperaturen var riktigt behaglig på ca. 20-21 grader (varmare slipper jag gärna) men vindarna var dessvärre inte optimala. Vi begav oss till södra hamnen och möttes av en trevlig hamnvärd som informerade om att det numera är totalt fiskeförbud i hamnen. Vederbörande bemötte oss mycket trevligt, men sade att det är en åtgärd som kommunen beslutat p.g.a. misskötsel hos allt för många. Trist med idioter. Vi fick ändå lov att fiska från en brygga i utkanten av hamnen, och testade. Det var rätt så svåra förhållanden och särskilt för ovana fiskare som barnen. Jag drog upp lite ströfisk på bottenmete men det var klurigt för barnen och tyvärr gav makrillmetet ingenting. Till sist fick barnen kasta ut varsitt passivt bottenmete medan lunchen förtärdes. Det gav i alla fall varsin minivitling, vilket var någon slags tröst. Jag hade egentligen tänkt att vi skulle bege oss till en annan plats vid havet, men insåg att det var klokt att tänka om. Jag valde att testa ett osäkert kort, en destination jag själv aldrig besökt, men fått tips om. Det handlade om en damm där skulle finnas guldfisk. Framförallt var min tanke att vi skulle slippa vinden, med vettig chans på fisk.

Vi begav oss vidare och Google Maps guidade oss. Väl framme visade det sig vara två dammar och tur var väl det. Den första dammen var rätt svåråtkomlig medan den andra var smidig att fiska i. Vi satte igång att fiska och såg rätt så snabbt fisk, gött. Det dröjde inte heller länge innan fisken började peta på betet i form av bröd. Efter en rolig stund hade vi alla dragit upp ett gäng guldfiskar, och fisket var riktigt roligt. Tack gode för att jag tog med toppknutet metspö. Som alltid så går tiden sanslöst snabbt när man har kul, och rätt vad det var så var det dags att åka hem. Vi kunde i alla fall åka hem en positiv känsla och båda grabbarna hade säkrat två nya arter var.

Misslyckad artsatsning, lyckat barnfiske och krokfunderingar

Det är semester och som vanligt hinner jag fiska betydligt mindre än vad jag hade velat. Förra veckan avklarades en ny satsning efter asp i Vänern. Vi fiskade tappert på i ganska exakt 12 timmar. Facit blev sex gäddor och omkring 25 abborrar, några av hyfsad vikt, men aspen lyste med sin frånvaro. Trist, för det lär ånyo dröja innan en satsning kan göras. Efter lite snack med en lokalbo gavs i alla fall några nya uppslag för idéer vad gäller att kunna få en asp, men det trista är att det sannolikt dröjer innan tillfälle ges. Jag återkommer senare i inlägget kring lite tankar vad gäller krokar (och wobblers).

Vänerabborre

Ett lyckat fiske med barnen avklarades häromdagen. De fick följa med ut en sväng med båten och köra lite trolling och det blev lyckat i det avseendet att både den yngsta fick sitt livs första fisk, och den äldsta fick både abborre och en gädda på omkring 3 kilo. Den senare innebar lite drillning och utmaning, vilket var uppskattat. Barnen var nöjda, och således även deras far.

Livets första fisk, en abborre tagen på wobbler. Jag höll i spöt och han fick veva.

Drillning av gädda som innebar spänning och utmaning.

Slutligen en fundering. Under nämnda Vänernpass fiskades nästan uteslutande med wobblers (trolling och spinnfiske). Det innebar en hel del stygga krokningar av fisken, som skulle återutsättas. Bl.a. fick jag prova en (ett?) s.k. crankbait (jag har svårt för dessa termer) av märket Megabass. Den gav bra resultat på abborre, och jag beslutade mig för att beställa två egna. Så här ser den ut:

Jag har testat att ta bort den främre trekroken, och det i sig påverkar inte gången, men jag funderar på att byta till enkelkrokar. Jag vet att min trogne läsare (och det är ömsesidigt vad gäller läsningen) Herman har avhandlat ämnet flera gånger i sin blogg. Jag får ta och djupdyka i denna läsning, men kom över denna idé (se nedan) om referensmått, vad tycks om det som utgångspunkt? Jag tror jag behöver besöka en fysisk butik för att kunna titta på saken närmre, känns svårt att beställa krok på nätet.

En mycket kort Gran Canaria-rapport

Goddag. Vi befinner oss på Gran Canaria, mer specifikt Bahia Feliz, och gillar man fiske är det ingen vidare destination. Kustlinjen, så långt jag kan se, består av stenstrand. Igår åkte dock jag och min äldsta son till Puerto de Mogan för att åka en ubåt och då passade vi på att fiska. Äntligen en hamn! Otroligt siktdjup och mängder med fisk, men det vi hann känna på var påfågelgylta (båda fick denna art) samt en blåsfisk vilket min son fick. Vi såg stora mängder multe men de skyggade så fort något kom i närheten. Några bilder från resans enda fiskepass kommer nedan. Tyvärr innebär alla vettiga chartrade turer trolling, s.k. "big game" och det är pisstråkigt, så jag avstår det. Ölutbudet är för övrigt makalöst dåligt här också.

Två usla pass

Sedan senaste inlägget har jag "hunnit" med två fiskepass. Jag skriver "hunnit" därför att båda passen har förlagts under arbetstid, tur att man har förtroendearbetstid. Det första passet förlades till Nossan, med små förhoppningar om chans på någon ny art. Det var en snudd på outhärdlig värme (bara jag som blir mer känslig med åren?) och fisket var riktigt trögt. Sällskapet var dock trevligt och med bra sällskap bygger man alltid upp en slags spänning och förhoppning inför passet. Vi testade oss fram med bottenmete initialt, flötmete och även spinnfiske(!), men inget gav någon större effekt. Några ströfångster blev allt som dagen resulterade i. Dock ett väldigt fint ställe som Simon hade upptäckt.

Igår morse unnade jag mig en tripp ut till skärgården. Jag brukar försöka förlägga ett pass där vid denna tiden på året. Näbbgäddan brukar vara redo att leka och ibland kan även makrillen vara på plats så här års. Trots en lovande prognos blåste det lite mer än väntat igår, och jag fick avstå min favoritplats p.g.a. vindar och vågor. Fisket var trögt som bara den, inte en kontakt med vare sig näbbgädda eller makrill. En skärsnultra kom upp då jag metade närmre klippan, men det var allt.

Hamnmete

Kristi himmelfärdshelgen spenderades i Skåne. Jag packade med mig fiskeprylar och hade som mål att testa en plats där jag för några år sedan sett rätt grov id. Vid tidigare nämnda besök var vi där med familj och förtärde glass och det kliade enormt att se två rätt stadiga idar cirkulera på platsen.

Den här gången åkte jag och min vän dit på morgonen. Vädret var bra men vindarna skulle öka under dagen. Två kaffetermosar var laddade och morgonkylan sådär behaglig som den är så här års. Vattennivån var rätt så låg så den tilltänkta fiskeplatsen fick uteslutas och en hamnbassäng bredvid fick bli utgångspositionen. Jag skickade ut min räkagnade krok och lugnet infann sig. Efter ungefär 15 minuters fiske dyker flötet hastigt, upp igen och dyker sedan. Jag var tämligen övertygad om att näbbgäddan var framme, spände upp linan och kände fisk. På väg upp ser jag att det inte är någon näbbgädda och tänkte att det var en större sill. Det var det inte heller, utan en torsk. Torsken åkte snabbt tillbaka och med gott mod fortsatte passet. Dessvärre genererade det inte några fler fiskkontakter, och vinden tilltog allt mer. Inte ens på morgonkvisten är man fredad från nyfikna förbipasserande: "Vad fiskar du efter?", "Får man någon öring här?" o.s.v.

Vi nöjde oss efter drygt två timmar. En fiskkontakt var allt som bjöds på. Kaffet satt som alltid fint, och att få vara barnfri en stund i en gods väns umgänge är inte dumt.

Metepremiär avklarad

Förrförra helgen avklarades årets metepremiär och i sedvanlig ordning genomfördes den i en väl vald å. För undertecknad blev det inget annat än mängder av mört och björkna, medan min ena kusin onekligen drog det längsta strået med en stadig guldklimp i form av sarv (ovägd) och en id som pressade över kilot. Det nappade på bra, sällskapet var trevligt och maten god. Första dagen (då vi egentligen inte skulle ha fiskat) var tillvaron njutbar, medan dag två var mindre njutbar. Det regnade oavbrutet och efter 5-6 timmars regn, vilket till slut letar sig in här och där, så var det oerhört skönt att få värma sig under bilresan hem. En fin tradition avklarades således även i år. Det dröjer nog ytterligare någon/några veckor innan jag drar igång metet på hemmaplan, men har en plan för Kristi himmelsfärd som jag hoppas hinna verkställa.

Årets första fiskepass

Ja, då har fiskedebuten avklarats för året. Med anledning av påsklov så befinner vi oss i Värmland och det blev en båttur i torsdags morse. Dagen inleddes med minus tre grader, men vindstilla och full fart på fåglarnas kvitter (samt hackspetten). Med andra ord en fantastisk vårmorgon. Två kaffetermosar var också laddade så förutsättningarna var riktigt fina.

Jag körde på med en mask på gika rig vilket enligt min mening är oerhört mycket trevligare än dropshot. Fisket var trögt som bara den, utan några kontakter första timmen. Någon gång inpå andra timmen kände jag en mycket försiktig kontakt och lyckades kroka dagens enda fisk, en abborre på gissningsvis 1-2 hekto. Resterande pass var utan några kontakter, men solen värmde stundtals riktigt gott.

Vid liv!

Goddagens. Det har varit oerhört knapert på fiskefronten under flera månader, därav stiltjen här. Nu börjar det så sakteliga närma sig årets första planerade fiskepass, men förhoppningsvis blir det någon tur redan innan det.

Till något helt annat, vi har precis bokat en sådan där svindyr all inclusive-familjeresa till Kanarieöarna i juni. Givetvis ska jag fiska då, så just nu håller jag på att spana efter ett lämpligt resespö. Jag har inte riktigt förtroende för teleskopspön, även om det säkert finns bra sådana idag, och därav är det ett delat spö det sannolikt blir. Några tips vad gäller spö eller fiske på Kanarieöarna? Eftersom det är en familjeresa så är det inte möjligt med några heldagsutflykter, utan kortare turer är planen.

Äntligen en ny art!

I helgen avverkades en fisketripp som varit planerad länge. Själva destinationen var inte bestämd sedan länge, men vi hade bestämt att just denna helg skulle innebära en gemensam fisketripp någonstans (framförhållning är grejen för oss med yngre barn). Valet föll på Skåne och en kombination av mete och artfiske. Vi gjorde ett försök på sandkrypare och en av oss fyra fick sandkrypare. I detta fall handlade det om fiske i några minuter innan fisken kom upp, så det verkade ju lätt. Trots att vi övriga fiskade på i mer än en timme fick vi aldrig någon kontakt. Vi bytte därför plats och riggade i ordning våra meten. Platsen vi hade valt låg nära vårt boende, men var helt ny och okänd för oss alla sedan tidigare. Med förhoppning om lite nya arter, och för egen del särskilt faren, metade vi på från ca. 16.30. Eftersom det mörknar tidigt nu är det tacksamt för trötta människor som undertecknad. Trots att platsen kändes riktigt het så hade vi ärligt talat ett uselt fiske. Vi fick några små abborrar och när några av oss plockade fram toppknutna metspön lyckades vi få lite mört och benlöja. En braxen kom upp på hela kvällen, i övrigt var det alltså riktigt uselt vad gäller nappfrekvensen på bottenmetena. När klockan hade passerat 22 hade jag ett påslag och när jag lyfte och spände upp linan kände jag fisk på. Jag metar gärna med cirkelkrok på kvällen för att öka chansen att fisk som ål inte ska ha kroken långt ner i svalget. När fisken kom in blev det livat för jag fick reda på att jag hade krokat en mal. Malen är, som alla som har ett någorlunda stort intresse för fiske vet, fredad. Fisken satt fint krokad i munnen, krokades av, fotades snabbt och kunde sedan simma iväg. Otroligt häftig fisk och otroligt kul att äntligen ta en ny art!

Svartmunnad smörbultsfiske med barn

Ett tips till de som vill ha ett aktivt fiske med barn (eftersom tålamodet generellt är djävulskt kort), svartmunnad smörbult i Göta älvs utlopp.

Fiskeåret, kort summerat

Frekvensen av inlägg har inte varit riktigt vad jag hade hoppats på. En betydande anledning är att fiskeåret 2025 hittills har varit mediokert och jag har inte hunnit ägna den tid jag hade önskat på det. Med mediokert menar jag att inga framgångar har nåtts på artfiskefronten, men inte heller har några särskilt roliga eller glädjande fångster noterats. Om inget oförutsett inträffar så infaller en rolig fiskeresa till helgen. Ska försöka uppdatera kort efter det!

Tomhet

Som jag nämnde i föregående inlägg (ursäkta dröjsmålet Herman) så var det häromdagen dags för en (numera sällsynt) artsatsning. Det var dags för ett nytt försök på drömarten asp. Vi klev upp vid 3, fixade kaffe, sänkte några mackor och styrde sedan ekipaget mot Vänern. För övrigt första gången någonsin jag har fiskat i Vänern. Efter att ha fått lite tips av en bekant om ramp med mera kändes det hoppfullt. Innan klockan hade slagit 6 var vi igång och fiskade. Det hann knappt gå en minut innan första fisken var krokad, en abborre. Så långt kändes allt kanon. Vad som däremot inte kändes riktigt lika bra var att prognosen med sol och relativt lugna vindar delvis var utbytt mot mindre skurar och betydligt kraftigare vindar. Lite sommarskurar är ingen större fara, men vindar kan ställa till det, och det gjorde det. Vindarna försvårade såväl bonntrollingen som spinnfisket.

När klockan var omkring 13 hade vi kanske landat 7-8 abborrar och en gädda. Ett välbehövligt matstopp kring 14, vilket höll på i max 30 minuter, var egentligen den enda längre pausen under dagen. Vi kokade nudlar med korv och maten gjorde gott. Vi prövade en ny vik med viss framgång för det blev ett flertal krokade abborrar, målarten lyste däremot med sin frånvaro.

Det är fascinerande hur fort tiden går när man fiskar. När klockan blev 16 enades vi kring att vi skulle avrunda vid 18 och åka och köpa en glass innan hemfärd. När klockan närmar sig 18 inser jag att det kommer inte att hända idag heller, det blir ingen asp. Vi puttrar så sakteliga mot båtrampen och klockan har hunnit slå ungefär 18.30. Jag ser att några andra håller på att dra upp sin båt och vevar in min wobbler. Samtidigt säger min svärfar att han har fisk på och att det måste vara en gädda, för det är tungt. Jag minns att jag där och då hinner tänka "Nej, det är ingen gädda, jag vet det". Mycket riktigt, när fisken kommer in och jag ska håva den så ser jag vad det är, en asp. Fisken avkrokas i håven och vägs således aldrig, men jag skulle inte kunna tänka mig att den vägde under 2 kg. Så nära, men ändå så långt bort alltså. Jag blir bara tyst, som förstummad. Svärfar insisterar på att fortsätta en stund i området, och vi gör det, men innerst inne vet jag att det kommer inte att bli något. Efter ca. 5 minuter så säger jag att det är dags att ge upp. Jag kan inte låta fisket fortsätta p.g.a. att han har dåligt samvete för att han fick arten jag ville ha. Vi åker in till rampen och det är över.

Under resterande kväll känner jag en enorm tomhet. Med tanke på hur lite tid och möjlighet jag har till fiske och denna typ av satsningar under nuvarande omständigheter, så vet jag att det kommer dröja minst ett år innan ett nytt riktat försök kan göras här. Jag kan rent rationellt inse hur infantil reaktionen är, det handlar om en fisk, men tomheten är påtaglig.

Med några dagars marginal känns det förstås inte lika illa. Jag har hunnit fiska lite grann och fått känna på hyfsad abborre som tog en metad benlöja, men visst är det oerhört surt att veta att det kommer dröja länge innan en ny seriös satsning efter asp kan göras. Jag antar väl att man får försöka dra lärdomar av de drygt 13 timmarna som jag försökte, och komma igen, när tillfälle ges.

Artsatsning

Imorgon är det dags för en artsatsning. Som alltid inför dylikt känner jag ett visst pirr och det hade varit kul med en ny art, i så fall den första på flera år (minns inte ens när jag senaste noterade en ny art).

Mete med kusinen

Dagen till ära var tanken att åka till havet och fiska med min åttaåring och hans ett år yngre kusin, tillika min gudson. Med tanke på den senaste tidens vindar, vilka ännu inte verkar lägga sig, så beslutade jag att skippa havet och satsa på lite enkelt insjömete med toppknutet spö.

Vi inledde med att testa ett tjärn där jag aldrig varit tidigare. Förutsättningarna kändes toppen, men vi fick aldrig igång något mer än enstaka pet, trots mäskning.

Med anledning av att fisket numera blir av allt för sällan, så kändes det surt att ge upp. Vi åkte därför vidare till en sjö och plats där det brukar kunna gå att få någon aktivitet i alla fall. Jag mäskade upp med det mäsk som fanns kvar, men det hände ingenting. Grabbarna tappade suget så jag skickade iväg dem på lek (i närheten). Jag får erkänna att vid det här laget kändes det hela rätt uppgivet. Efter en liten stund ser jag att gudsonens flöte börjar röra på sig och jag ropar in honom. Han lyfter och känner en viss tyngd, och där sitter en braxen ser jag. Det hela blev lite spännande då en braxen på något kilo eller mer är en stor fisk för en sjuåring. Vi kunde håva in fisken och beundra den en stund innan återutsättning. Summerat blev det riktigt lyckat och vi avslutade med en glass.

Tummen ur

Mina stackars fiskerullar används inte i närheten av så ofta som för några år sedan, men de förtjänar sin service ändå. Fick alltså tummen ur ändalykten och gjorde det, denna regniga nationaldag. Rullen på bilden (Technium 2500) har snart varit med i tio år.

Ett försök

Kristi himmelsfärdslånghelgen spenderades på Österlen. Det blåste lite väl mycket men ett pass efter näbbgädda vid Kiviks hamn hann vi med . Dessvärre ingen fisk som behagade sluka räkbiten under de drygt 45 minuter som fisket pågick. Jag såg däremot ett stort stim med vad jag inte kan tolka som annat än öring.

Fångstmässigt ingen framgång. Jag får väl ändå betrakta de cirka 45 minuter som fisket tilläts pågå som en framgång.

Tid?

En avgörande faktor för att kunna ägna sig åt saker som man tycker om är att ha tid. En del skulle kunna hävda att det är en inställningsfråga, vilket jag delvis håller med om, men har man inte tiden är det svårt att ägna sig åt en aktivitet som förutsätter tid. Våren är som vanligt hektisk med födelsedagsfiranden och väldigt mycket annat. Om allt vill sig väl så blir det fiske kommande helg för nu har jag avsatt tid.