Art #67 – Gräskarp

Hela gårdagen gick jag med en nervös känsla i magen. Denna dag skulle det äntligen bli tillfälle att få försöka ta en gräskarp. Efter att ha gjort jobbtimmarna satte jag mig i bilen och körde en dryg timme och mötte upp en bekant, vars arbete har två dammar. I respektive damm simmar totalt fem gräskarpar och målet var att hjälpa till att flytta två av dem från den ena till den andra dammen.

Väl framme kunde vi konstatera att det var lättare sagt än gjort att lokalisera de två fiskarna vilket målet var att flytta mellan dammarna. Efter idogt spanande fick min kompanjon syn på dem, men när jag sedan kom och var redo att fresta med en brödbit hade de gömt sig. Vi bestämde oss för att jag skulle prova att fiska på en i den damm där fiskarna inte skulle flyttas från. En gräskarp stod tydligt synlig och pulsen gick upp när jag släppte ned brödbiten strax framför fisken. Fisken börjar röra på sig, och vad som initialt ser ut som en rörelse mot betet visade sig snabbt vara ett ointresse, fisken ville inte ta utan simmade vidare. Vid detta tillfälle kommer känslan "det är nog inte en sådan dag då det går".

Vi ägnade ytterligare tid och möda åt att spana efter fiskarna som var önskat att flytta på, men de syntes inte till. I takt med att tiden går och solen allt mer försvinner börjar det kännas som en svår nöt att knäcka. Till slut bestämmer vi oss för att jag får göra ytterligare ett försök på fiskarna i den damm där de inte ska flyttas. Jag får syn på en fisk (sannolikt samma som tidigare) och gör ett försök. Fisken vill inte ta brödet. Min kompanjon viskar att i närheten står en fisk till. Jag släpper brödbiten nära den andra fisken och den börjar röra på sig. Trots att vi nu är inne i oktober och nätterna det senaste varit svinkalla så verkar den här fisken vara sugen på att äta. Fisken rör sig sävligt mot brödbiten och tar en första kontakt. Jag tänker hela tiden på att inte bli för ivrig och skrämma fisken. Fisken tar sedan in hela brödbiten i munnen och jag spänner linan. Enligt överenskommelse så kör jag med en hullinglös krok så nu gäller det verkligen att hålla spänd lina. Fisken gör motstånd men jag lyckas hålla den kvar. Under en stund som känns väldigt lång lyckas min kompanjon att håva fisken. Vilken lättnad!

Vi tar några snabba foton och fisken får kort därpå åter sin frihet. Nu landar känslan, art nummer 67 är säkrad! Äntligen en gräskarp! Det gick! Underbart när ett försök lyckas och i synnerhet när man vet att chanserna inte dyker upp tätt.

Jag har fortfarande ytterligare en artsatsning för året på gång, och nu gäller det bara att hoppas på att tillfället inte blåser bort. Hittills två nya arter i år vilket jag är supernöjd med.