Med quiver tip vid kusten

Begav mig ut tidigt som bara den imorse. 4.30 ringde alarmet och några minuter senare bryggdes kaffet. Vid 5 satt jag i bilen och packningen låg i bagaget. Jag begav mig norrut. Att köra bil tillhör inte normalt mina favoritsysslor men det finns undantag. Att dra ut och köra då det knappt är någon trafik är härligt. Vid ett rödljus i stan blev jag passerad av en spårvagn. På vagnen satt folk som med största sannolikhet var packade och skulle hem. I bilen satt jag, spänd och förväntansfull. Det är en speciell känsla att sticka ut och köra medan det är mörkt och möta dagsljuset under färden. Som körsällskap lyssnade jag på podcasten "En Fiskares Bekännelser" av Anton Tsvetkov med Christian "Ensamvargens Fiske" Ottosson som gäst. Ett trevligt snack med fokus på mete. Ungefär 20 minuters färdväg från mitt mål mötte jag skogens konung vid vägkanten. Det är alltid lika mäktigt att möta en älg.

Nåväl, för första gången någonsin så tog jag med ett av mina quiver tip-spön till kusten. Att det inte har skett tidigare tror jag beror på ren vana. Mete vid kusten eller sötvatten skiljer sig ofta åt. I havet är det sällan betet får ligga ifred mer än några sekunder, såvida fisken är på plats. Vindarna var emellanåt rätt besvärliga men med lite luckor då och då hade jag god nytta av att se på den känsliga toppen. Det första som hände var att en makrill tog räkbiten då jag kastade i. Den makrillen släppte strax innan den skulle landas men ytterligare en högg senare. Utöver makrill högg torsk, gråsej, vitling och stensnultra. Torsk (små) verkar det finnas gott om på flera ställen. Det är glädjande. Stensnultror finns i stort sett överallt och de är oftast en plåga. Aggressiva på betet och mycket skickliga på att stjäla det också. Målarten för dagen var randig sjökock. Någon sådan blev det inte och ingen annan ny art heller.