För några helger sedan var jag ute och fiskade med min morbror och hans ena son, tillika min kusin. Vi var ute med en så kallad turbåt och passade på att nyttja friskvårdsbidraget. Mängden fiske har av olika skäl reducerats grovt sedan några veckor tillbaka så det här var man laddad inför. Efter vad som kändes som en evighetsfärd ut på havet (i realiteten 1.5 timme) så var det dags att fiska. Vid det laget var vi förstås oerhört laddade.
Starten var trög. Det hände ingenting. Folk runt omkring fick lite makrill och en del fjärsing kom upp. Notera att de flesta kör med häckla för att köttfiska, vi körde utan häckla och höll botten för att artfiska. Strömmen var inga problem då pilk på 200g räckte för att hålla botten (tidigare turer har uppåt 400g krävts).
Turen rullade på och min morbror, som har sämst tålamod, satte på en häckla. Han började bända upp fjärsing till förbannelse medan jag och kusinen inte fick något mer än enstaka pet. Vi hade säkert fiskat minst 1.5-2 timmar innan jag drar upp min första fisk, en mindre långa. Oturligt nog var kusinen den enda som inte fick långa, en art han saknar på sin artlista.
Sammantaget nappade det uselt. Jag och kusinen fick fler bottennapp än krokade fiskar och min morbror inklusive de andra närmst oss drog upp mer fjärsing än makrill. Det kom upp enstaka pigghajar också men ingen för någon av oss. Totalt sett var det en socialt trevlig tur men fisket var kalasuselt. Sicken drit!