Året 2018

Så var det dags att summera fiskeåret 2018. I motsvarande inlägg 2017 konstaterade jag att det året ändå var en viss besvikelse eftersom jag inte hade passerat gränsen 50 arter fångade i Sverige. 2018 var väldigt länge ett mediokert år. Att vintermånaderna inte gav något nytt är kanske inte något att bry sig om så mycket men våren, som var den varmaste på väldigt länge, blev även den till stor del en besvikelse. Fångstmässigt vad gäller kvantitet var det inget att klaga på men det gick trögt vad gäller artjakten. Jag gick in i 2018 med 46 arter fångade i Sverige. Under våren var förhoppningarna att kunna landa både fjärsing och randig sjökock. Jag var några gånger på rätt platser men dessa arter uteblev. Vet flera andra som fångade fjärsingar i mängder och en del sjökockar fick syna land också. Under den här perioden var fisket fruktansvärt frustrerande. Jag fick berggyltor, blågyltor, skärsnultror, stensnultror, sandskäddor, skrubbskäddor, svarta smörbultar, rötsimpor, torskar och gråsejar. Men inget nytt. Var ute en heldag på Gullmarn med svärfar där han mestadels spinnfiskade. På slutet av den dagens fiske började han meta med exakt likadant tackel som mig och samma bete. Jag hade metat hela dagen. Gissa vem som fick fjärsing?

Vi hann kalendermässigt ta klivet in i sommaren och det fortsatte i samma banor. I vanlig ordning åkte vi upp till Dalsland för lite semestervistelse i svärföräldrarnas stuga. Fisket här bjöd bland annat på det roligaste abborrfisket jag någonsin upplevt, total huggsexa på popper. Svärfar, som numera är en dedikerad abborrfiskare, har kört många olika tekniker för abborre och förordade popper. Jag gav vika och testade metoden för första gången. Det var ett sådant där totalt oförglömligt pass. Vi var mitt i värsta värmeböljan så vi åkte ut runt 6 på morgonen. Då var det småkyligt men redan när klockan närmade sig 7 började det bli varmt. Grejen var den att när vi väl funnit rätt plats så var abborrarna som galna i våra poppers. Hugg på varje kast! Även om det inte var några bjässar (gissningsvis 3-5 hg) så var det galet kul.

Under semestervistelsen började det trilla in rapporter om fångst av solabborre. Detta var givetvis oerhört spännande samtidigt som jag kunde läsa att dammen skulle tömmas. Vi befann oss då lite väl långt bort för att ta sig till dammen över dagen så jag fick försöka släppa tanken på solabborre, så gott det gick det vill säga. När vi väl skulle åka hemåt till Göteborg igen fick jag info av art-Patrik att dammen fortfarande var orörd. Det första som hände tidigt nästkommande dag var att jag åkte till dammen. Ganska omgående började flötet röra sig och något var på betet. Men det första som kom upp ur dammen var en kräfta. Gissa om jag var besviken. Fick en obehaglig känsla av att dammen kanske trots allt var tömd på målarten. Som väl var dröjde det inte länge innan nästa napp och denna gång följde en liten färgglad fisk med upp. ÄNTLIGEN!!!!! Äntligen en ny art för året. Vi var nu i slutet av juli och det var precis som att något släppte. För inom loppet av blott en vecka från att solabborren kunnat adderas till artlistan så fick jag randig sjökock samt stäm. Var nu uppe på 49 arter och kände att givetvis måste målet fixas i år.

I mitten av augusti begav sig jag och en polare till Hökensås för groplöja. Detta var en art som jag länge tänkt på men sällan har vägarna förbi området. Förberedde mig mentalt på att det skulle bli tufft, lättast att göra så, men groplöjan kunde bockas av lekande lätt. Det var en fråga om sekunder innan första groplöjan krokades. Skönt när det är lätt. Därmed var målet uppnått, 50 arter i Sverige tagna på sportfiske.

Sedan dess har det gått fortsatt bra. Betade av glyskolja vid ett riktat mete efter grässnultra. En lördag i september då sonen var sjuk kunde jag komma loss på ett kort pass och valde mikromete på ett för mig nytt ställe. Det blev en succé utan dess like då det på en timme noterades inte bara en utan två nya arter, bergstubb och tångspigg. Den senare har jag fiskat på förr men då har de totalt ratat mina beten. Fantastiskt att kunna notera två nya arter på så kort tid då otaliga timmar lades under hela det första halvåret utan något nytt.

Då hösten började bli kallare satte jag upp ett nytt mål vilket var en ny art innan årets slut. Målsättningen lyckades, om än inte med någon av de tilltänkta arterna. En bonusfångst i form av taggmakrill blev art 54 vilket i skrivande stund är det antal arter som jag har tagit. Således blev nya arter för 2018 följande:

rödgälad solabborre

randig sjökock

stäm

groplöja

glyskolja

bergstubb

tångspigg

taggmakrill

För att avrunda 2018 är det bara att konstatera att jag är nöjd. Målsättningen uppnådd med ytterligare ett gäng arter noterade. Får säga att jag har lyckats bredda mitt fiske än mer vilket är riktigt kul. Då 2019 står runt hörnet är det givetvis läge att fundera över kommande mål. Det skall erkännas att jag hade en tanke om att lägga ned artfisket efter 50 arter. Men det är så förbannat kul att fiska efter nya arter och lära sig mer om dem i jakten. Jag går helt enkelt inte igång på samma som majoriteten av sportfiskarna i Sverige, predatorfiske. Tänker nog mest att det inte blir så mycket mål med siffror längre utan att jag sätter upp lite målarter som jag tror och hoppas kan gå:

Fjärsing (Trachinus draco) - min antagonist. Symboliken för frustration under halva 2018. 2019 ska den tas. Gäller nog bara att återigen besöka rätt ställen och nöta på utan att ge sig. Så småningom kommer den sitta på kroken.

Tobiskung (Hyperoplus lanceolatus) - blev inga riktigt bra försök på denna art 2018 men jag vet hur jag ska gå till väga. Gäller bara att finna ett bra ställe som man tror på.

Havsabborre (Dicentrarchus labrax) - lite samma sak som med tobisen. Blev inga bra försök efter denna art 2018 men den vill jag gärna ha noterad i artlistan.

Bleka (Pollachius pollachius) - ingen särskilt ovanlig art. Sett massor av fångster av arten 2018 men jag har inte själv haft tid/möjlighet under tidig höst. Den bör gå att lösa.

Grässnultra (Centrolabrus exoletus) - den enda kustlevande läppfisken kvar att beta av. Vet var den kan fångas men vid de försök som gjorts har de fyra andra släktingarna varit väldigt ivriga att ta betet.

Daniel 0 - Tånglake 1

ÄNTLIGEN var det dags för fiske ikväll. Planen var att jaga tånglake på ett ställe där jag sett arten tidigare. Initialt var det något svårfiskat på grund av vinden. Efter ett tag såg jag en fisk som jag utgick från var en rötsimpa. Den var inte svårtrugad men väl uppe så konstaterades det att det var en oxsimpa. Kul! Första oxsimpan som jag fått som har en gul undersida (de andra har varit blåskimrande) och första oxsimpan tagen i Göteborg.

Efter att det senare endast nappade ett gäng krabbor bytte jag ställe till en närliggande hamn. Inte heller här någon tånglake i sikte. Men däremot en rätt stadig rötsimpa som inte heller var svårflörtad. Det är grymt trevligt att få se lite grövre rötsimpa söka sig till grunt vatten vid mörker. Som synes hade den en rätt stadig mage.

Mer än så blev det inte. Såg inte en enda tånglake. Nästa gång blir det ett annat ställe som ska testas. Återstår att se om arten kan bockas av under 2018.

Art #54

Efter debaklet förra helgen visade prognosen betydligt snällare temperatur denna helgen. Gick upp tidigt och begav mig norrut. Dagens fiskepass blev delat mellan LRF och tyngre utrusning med mikrohäckla. Att det senare fick följa med skulle visa sig bli ett lyckodrag. I ärlighetens namn tycker jag att fiske med häckla är pisstråkigt men mikrohäcklan är ett bra vapen i jakten på nya arter. Hyste viss förhoppning om tobis men fick ett gäng med småsill till en början. Trodde även att fisken på kroken några kast senare var en sill men när den kom upp till ytan såg jag att den skilde sig från dem. Funderade febrilt vad jag hade fått. Men vänta nu, den fällde ut en liten taggig fena på undersidan, kan det vara? Jadå, taggmakrill blev art 54! Därmed är höstens mål med en ny art uppnåt. Gött. Nu blir det försök på tånglake härnäst.

Jävla oflyt

Dåligt med fiske det senaste. Förra helgen skulle jag ut och speja efter tånglake men då hade pannlampan gett upp. Var bara att börja leta efter en ny.

Imorse begav jag mig norrut mot Gullmarn. I höjd med Kungälv började vägkanten avslöja att det fallit snö under kväll/natt. Desto längre norrut jag kom, desto mer snö och slask. Trafikinformationen varnade för snöfall. Med sommardäck på fick beslutet bli att vända. Stannade en kort sväng vid Eriksberg och fick det förväntade, vitling och svart smörbult. Gav upp efter drygt en timme. Nya tag nästa helg förhoppningsvis.

Mål för resterande 2018

Året går fort nu. Vi är inne i oktober och vissa nätter har varit svinkalla. Men tar fisket slut för det? I helskotta heller!

Tänkte ägna detta inlägg åt lite önsketänkande om nya arter. Målet för resterande 2018 är tämligen modesta en ny art. Följande arter har jag funderat kring:

Paddtorsk - En art som går att fiska efter året runt men det fina med sen höst/vinter är att fler arter som kan vara ett hinder har dragit sig undan. Har en plats som jag tror kan leverera och här handlar det om att få till minst ett ordentligt försök. Kräver tid då satsningen ska göras norrut.

Tånglake - Detta är den mest realistiska av listade arter att ta. Den finns i närheten och kräver bara man ger det lite tid. Har siktfiskat på en tidigare i år men de satans stensnultrorna var i vägen då. Tack och lov försvinner de snart.

Hornsimpa - Som nämnt i ett tidigare inlägg, ”Om en kommande simpsatsning.”, så är jag inte säker på att arten finns i det tilltänkta vattnet men en del talar för det. Blir ett försök nu i november.

Bergsimpa - Samma sak som med hornsimpan.

Havsabborre - Ska tydligen vara en rolig fisk att drilla vilket tilltalar. Fiskeplatsen gör det inte och det är väl därför denna satsning dragit ut på tiden. Ska givetvis fiska på tillåtet område men denna ligger nog inte högst på prioriteringsordningen.

Nytt ställe gav oxe

Igår kväll var vindarna för en gångs skulle lite snällare. Det har blåst ganska hårt senaste tiden. Jag begav mig därför till ett nytt ställe som skulle testas. Förhoppningen var någon ny art även om man försöker ha lågt ställda förväntningar. Att fiska på ett nytt ställe innebär att man ska lära känna botten, strömmar, stenar, klippor med mera. En inte alltid lätt uppgift att bemästra. 

Jag prövade två räkagnade bottenmeten och körde ett mer aktivt dropshot-fiske med power isome. Metet gav svag utdelning, endast en rötsimpa förutom krabba och sjöstjärna. Det mer aktiva fisket gav betydligt mer. Framförallt svart smörbult, en vitling och till sist även en grann oxsimpa. Simpor i alla dess slag gillas enormt och det är en fröjd för ögat att titta på oxsimpan innan den får simma vidare.

Det har inte blivit särskilt mycket fiske det senaste på grund av vädret samt mycker att göra på hemmaplan. Funderar på att ta lite fiske under helgen då sonen ska ha sin mitt på dagen-sovstund.

Grov invasiv jäkel

Begav mig imorse till Eriksberg för lite avkopplingsmete. Metoden för dagen var vertikalt bottenmete från kajer och bryggor. Körde med UL-spö. Det började ganska trögt men så gick jag till en plats som har levererat förr. Intressant att notera är att under det kallare halvåret har jag bara fått rötsimpa på samma plats men nu verkar den svartmunnade smörbulten dominera. Första fisken upp var en riktigt grov svartmunnad smörbult, den största jag någonsin fått. En riktig tjockis:

Fortsatte fiska av området utan kontakt vilket gjorde att jag traskade vidare. Testade stället där jag fick svartmunnad smörbult för första gången men där var tvärdött. Traskade vidare till ytterligare ett ställe som i början av sommaren var helt dött. Fiskade på en stund och kände till slut kontakt med fisk. Det var svartmunnad smörbult igen. Intressant nog så hittade jag ett ställe där jag släppte på exakt samma yta flera gånger. Fick fem svartmunnade smörbultar här samt en skrubbskädda. Hade även abborre som attackerade och följde sänket upp till ytan. Allt på ett och samma ställe, fascinerande. Det var uppenbart att fisken uppehöll sig på just den här ytan idag. Lurade upp en svart smörbult på slutet innan det var dags att bege sig hemåt.

Samtliga fiskar tog på djup om minst två meter. Då jag fiskade grundare hände inget. En högst amatörmässig gissning men kan det bero på skarven? Såg några stycken som dök här och där.

51, 52 och 53!

Sedan årets första nya art togs, nummer 47, har det sannerligen rullat på. Inom loppet av en vecka har nummer 51, 52 och 53 tagits. Lustigt nog så har målarterna missats. Förra helgen var målarten grässnultra. Det kom upp en massa andra läppfiskar och dessutom en glyskolja som blev nummer 51.

Denna helgen har varit riktigt seg. Sonen är sjuk så brutala mängder Greta Gris har konsumerats. Jag fick dock möjligheten att sticka ut på ett kort pass runt 14-tiden igår. Hade en tanke om att kanske lyckas lura en sjustrålig smörbult. Besökte ett nytt ställe som jag ville testa då ett annat närliggande ställe inte känns optimalt för målarten. Fiskade på en mindre bult som visade sig vara svart smörbult. Såg flera större bultar med men som givetvis inte var av intresse. Plötsligt uppenbarade sig en bult som simmade runt. Mycket intressant! Sänkte ned kroken (storlek 26, agnad med en liten bit maggot) och fisken visade omgående intresse. Den sög snart i sig kroken och jag lyfte. Detta såg verkligen ut som en ny art men inte den tilltänkta eftersom fisken saknade den tydliga svarta fläcken framför stjärtfenan. Det visade sig vara min första bergstubb. Art 52!

Rörde mig lite på fiskeplatsen och såg snart ett stim med fisk stå och trycka. Tänkte att det där måste vara sill men ville ändå testa. Vissa av fiskarna gjorde utfall mot kroken men jag fick fresta en stund innan en sög i sig den.

Teorin stämde. Jag gick vidare och hittade ett stenigt parti som testades. Snabbt uppenbarade sig en större svart smörbult så jag avstod mer fiske här. Gick tillbaka där sillstimmet stod och såg en annan fisk hålla på i ytan, en tångspigg. Detta är en art jag fiskat på tidigare men som ratat både mask- och räkbit sådär riktigt irreterande. Denna tångspigg sög faktiskt i sig betet två gånger men spottade blixtsnabbt, som väntat. Efter andra utfallet blev jag dessutom av med agnet som åkte av från kroken. Jag märkte dock att om jag rörde kroken kvarstod intresset från tångspiggen som gjorde utfall mot den. Den var dessutom vänlig nog att inte dra utan höll sig kvar. Jag höll på ett tag men hade inga förhoppningar då denna art känns svår. Men så kom ännu ett utfall och jag registrerar att jag inte längre ser kroken. Lyfter och känner att den sitter! Tagen på blank krok! Två nya arter på kort tid. Ibland är det effektivt. Som sagt, ingen av målarterna tagna men svårt att inte vara nöjd.

Art 53:

Om en kommande simpsatsning.

Simpor fascinerar mig. Det är oerhört häftiga fiskar och att de går att komma i kontakt med hela året gör inte saken sämre. På min artlista finns sedan tidigare rötsimpa, oxsimpa och stensimpa. Jag har blivit väldigt sugen på att försöka på hornsimpa och bergsimpa.

Hornsimpefångster rapporteras oftast från Östersjön men det verkar kräva att man har båt. Dessutom är jag sugen på att försöka ta den på ett ”eget” ställe vilket rör sig om sötvatten. I samma vatten finns, enligt FVO:t, minst en simpart till. Det kan mycket väl vara stensimpan men jag är laddad för en satsning som i bästa fall kan ge både hornsimpa och bergsimpa. Planen är att vänta till hösten och när mörkret lägger sig betydligt tidigare än nu. Den tilltänkta platsen är en brygga som ligger i året runt där det går att nå hyfsade djup. Jag vet också sedan tidigare att det på botten finns gott om sten och gömslen, en miljö som borde passa simporna ypperligt. Tidigare har jag varit och spanat med pannlampan i bäckar som mynnar ut i sjön men dessvärre bara funnit grodor. Därav detta taktikbyte.

Taktiken går ut på att placera ut fyra bottenmeten i lite olika riktningar där kroken givetvis får vara rätt liten. Inspirerad av art-Hasses framgång vad gäller trubbstjärtat långebarn med blinkpirk på bottenmetet tänkte jag testa detta också. Blinkpirk fungerade ypperligt vid båtpimpel i Norrland så varför inte här med? Sannolikt ger detta ingenting eller så hittar gärsen betet. Men det tilltalar att försöka göra denna satsning och försöka knäcka arterna i detta vatten.

#50!!!

Som jag skrev senast så är det farligt att ta framgångar för givet. I detta fall visade det sig vara en av de enklaste fångsterna som jag har upplevt. När vi väl kom fram till gölen så blåste det stundtals ganska hårt men vi tyckte oss sikta fisk direkt vid ett gäng näckrosor. Jag slängde i en näve havregryn och mycket riktigt började det hända saker i ytan. Vi riggade sedan snabbt varsitt spö och på kroken testade vi en Berkley bloodworm i mycket liten avklippt bit. Jag körde en krok i storlek 18. Fisken var omgående på våra beten och efter någon halvminut kunde vi lyfta varsin groplöja. Art 50 var säkrad! Ljuvligt!

Jakten på #50.

Fram till slutet av juli kändes det orealistiskt att tänka att målet, 50 arter i Sverige, skulle lyckas även detta året. Sen vände det. Och det vände rejält. Tre nya arter inom loppet av en vecka.

Till helgen är planen att göra ett riktat försök efter nummer 50. Jag vill inte avslöja för mycket, så kallat "jinxa" som alla säger nuförti'n, men hyser goda förhoppningar om att det ska gå vägen. Jag har länge ansett denna art som en säker fångst (om man nu kan det?). Enda skälet till att den inte tagits tidigare är att den kräver en hyfsad ressträcka. Om det nu skiter sig är det inget att hänga läpp för.

Havet erbjuder trots allt fiske året runt och några arter av de jag saknar går att finna året runt. Exemplifierar med tånglaken, som inte bör vara allt för svår. Har sett och fiskat på en i år men de j**** stensnultrorna tenderar att förstöra det hela snabbt, trots mörker. De kommer snart att försvinna och då är det fritt fram att speja med pannlampan.

Återkommer säkerligen med något efter helgen.

Framgången fortsätter - art 49!

Jag skrev nyligen ett inlägg om skitfiskeåret 2018. På ganska exakt en veckas tid håller epitetet skitfiskeår på att ändras till succéår. Begav mig tidigt imorse iväg till ett vatten för att försöka på en art jag saknar. Har varit här en gång tidigare utan framgång. Började med att mäska upp min plats och hade napp omgående. Det var dock benlöja och en intensiv huggperiod satte igång. Efter att ha lyft ett antal benlöjor bytte jag plats. Det andra stället kändes inte hett men då fick jag i alla fall i mig det efterlängtade kaffet. Inget morgonfiske utan en termos med kaffe.

Valde att gå tillbaka till det första stället och fortsatte dra upp benlöjor även om nu även mört blandade sig i leken. Fick en lite positiv känsla av att mörten nu också hittat till mäskplatsen. Tiden gick dock och till slut bestämde jag mig, som så många gånger förr, att nu var det minsann sista försöket. Satte på två nya maggots och kort därefter rörde sig flötet. Krokade och lyfte in fisken som såg blek ut. Var rätt säker på mört först men noterade sedan att den var långsmal, blek och saknade de röda ögonen. Överbett? Ja! Stäm! Art 49!

Lite mete vid sydkusten och en ny artsatsning på gång

Spenderade helgen med familjen nere vid vackra Österlen. Ena morgonen gick jag upp tidigt för att meta. Höll på lite mer än två timmar och får väl ändå säga att resultatet var helt okej, två idar och två mörtar. Ingen av dem var särskilt stor men det födde lite intressanta tankar kring en ny satsning nästa gång efter större id.

Imorgon bitti blir det tidig uppstigning för en satsning efter en ny art. Ledtråden är sötvatten. Den gångna veckans efterlängtade medvind i artjakten ger hopp.

Fantastiskt Gullmarnfiske!

Det var värst vad det blev fart på bloggen! Begav mig imorse till Gullmarn tillsammans med brorsan och svågern. Denna konstellation och fiske var för några år sedan vanlig men med barn i ekvationen är det numera en sällsynthet. Riktigt trevligt att komma iväg och denna gång skulle jag visa dem hur kul fisket kan vara i Gullmarn. Under bilresan dit bestämde vi att vi skulle köra en arttävling, flest unika arter vinner.

De första tre timmarna startade (inte helt oväntat kanske) jämnt. Jag öppnade starkt med både blågylta (hane) och berggyltor av hyfsad storlek. Vi började på ett ställe men bestämde oss för att satsa på ett annat då känslan var att det andra skulle vara hetare. Väl där började det nappa omgående. Svågern drog två randiga sjökockar inom ganska kort tid. Svettigt för mig som fortfarande saknade arten på min lista. Någon timma senare drog även brorsan en randig sjökock. Det nappade på bra under hela dagen med framförallt mycket sandskäddor och rötsimpor.

Allt som tiden gick så började jag ana att det kanske skulle bli jag som var den enda som gick utan en sjökock, till mitt förtret. En stund därefter nappade en liten knot, den första jag fångat från land. Strax efter klockan 14 noterade jag ett av många hugg. Fisken krokades och jag tänkte att detta skulle vara ännu en av många sandskäddor. Lyckan var dock total då jag skådade en randig sjökock, och dessutom en hane! De andra fick upp honor. Nu vrålade jag av glädje då jag kunde konstatera att jag hade säkrat art nummer 48. Bara två kvar till målsättningen 50!

Allt som allt var det en kanondag. Härligt umgänge och riktigt bra fiske. Tävlingen vann jag med 11 unika arter. Lite bilder följer:

Skitfiskeåret 2018?

2018 har jag hittills fiskat ungefär lika mycket som efter halva 2017. Jag har redan fångat fler fiskar 2018 än vad det blev totalt 2017, inte så dumt. Men hittills i år har artsatsningarna givit 0, till stor besvikelse. Därför har året mest känts som ett skitår. Någr toppar har det dock bjudits på:

- Två magiska abborrepass med svärfar i Värmland där abborren har huggt som galningar. Det senaste var förra veckan då vi tog 30 st. på popper. Bland det roligaste jag gjort! 

- Vi var också ute en sväng med båten på Gullmarn i juni. Det nappade väldigt bra men tyvärr inga nya arter. Fjärsingen, som jag saknar, högg en gång. Givetvis på svärfars krok. Det symptomatiska då för årets artfiske var att jag redan fiskat av samma yta flera gånger.

- Imorse begav jag mig (sist på bollen av alla?) tilö den beryktade solabborredammen. Eftersom de senaste 2.5 veckorna spenderats i Värmland har jag oroat mig att dammen skulle tömmas innan ett besök kunde hinnas med. Som tur var kom Art-Patrik (fantastisk blogg:  http://www.artjakten.se/) med lugnande besked. Jag var vid dammen strax innan 5.30 imorse och såg lite rörelse. Det dröjde inte länge innan flötet började röra på sig försiktigt. Jag började fiska bottennära. Men det var så klart en förbannad kräfta. Skulle det skita sig? Kort därefter ny kontakt vid betet. Denna gång kom art nr. 47, solabborre. Vilken lycka!

På is

Det har varit dåligt med uppdateringar den senaste tiden. Dels beror det på att jag har fiskat väldigt lite och dels beror det på att skrivsuget inte finns. Det är mycket annat i livet som tar upp tid och engagemang. Jag lägger därför bloggen "på is" ett tag så får vi se som skrivsuget återkommer.

Blickar fram emot våren och längtar enormt efter vad som komma skall. Ha det fint och sketfeske.