Den som följt med vet att jag och min son var uppe på en satsning norrut i Bohuslän för några veckor sedan då jag hyste förhoppningar om lite kul artfiske. Fisket blev allt annat än lyckat och det har inte blivit fler fiskepass med honom sedan dess. Det har dock funderats en del kring tänkbara satsningar som ska vara värda all förberedelse och kraft det tar. Jag har en plan för en art som vi kommer köra efter senare i sommar. Idag var det dags att försöka ta en karp. Det enda vatten jag känner till som hyser småkarp i Göteborg har kommunen bestämt fiskeförbud i sedan några år tillbaka. Dock fick jag ett tips av en av mina kusiner om en damm med ett bestånd av mindre karp. Eftersom dammen ligger några mil härifrån så packade jag med fiskeprylar då vi ändå skulle åka till trakterna. Förutom min sexårige son hade jag med hans kusin, och tillika min gudson, som är fem år.
Grabbarna var taggade och jag hade en god känsla inför passet. Dock är fiske med barn lurigt, deras tålamod tryter oerhört snabbt. Jag började med att mäska upp platsen medan grabbarna roade sig med någon lek. När metspöna var riggade och klara ropade jag till mig grabbarna. De hade varsitt toppknutet metspö agnat med maggot. Det visade sig att det skulle börja nappa omgående. Kusinen fick ganska snabbt upp en elritsa. Det hann komma upp ytterligare någon elritsa innan kusinen fick på en något större fisk, karp! Karpen var gissningsvis runt 15 cm lång och det var riktigt kul då även kusinen har en ambition om att samla på Sportfiskarnas fiskemärken. Vi fortsatte köra på och min son fick på något som drog i grejerna och försvann med kroken kvar i munnen. Surt! Kanske finns här lite större karp med? Det var bara att knyta på en ny krok och ut med grejerna igen. Efter ett gäng missade hugg och elritsor började min sons tålamod att tryta. Jag försökte uppmuntra så gott det går men orkade till slut inte, så jag skickade iväg grabbarna för att leka istället. Själv tänkte jag att jag skulle roa mig med fiske en stund till och typiskt nog så är det första som händer att en karp nappar. Vid det här tillfället så känns det riktigt bittert att håva karpen då det givetvis inte var målsättningen idag att jag skulle fånga dem.
Jag använder den nyfångade karpen som motivation för att få min son att fatta tag om metspöt än en gång och ge det ett försök. Han hinner lyfta upp ett gäng elritsor, vilka ofta släppte i luften. Jag säger att vi ger det en sista chans, slänger ut det sista av mäsket och agnar på kroken än en gång. Han hinner dra upp ännu en elritsa och vill ge upp. Jag säger att nu kör vi det absolut sista. Betet åker ut igen och han får napp. Detta, sista försök, ger en karp! ÄNTLIGEN! Jag, som lagt ner mycket energi på det här passet, börjar vråla av lycka. Äntligen en framgång på artfiskefronten för min son! Sammantaget blev det ett väldigt lyckat pass och vi kan nu beställa karpmärket från Sportfiskarna samt notera elritsa som ny art på hans artlista.
Dagens sista fångst, en efterlängtad karp!
