Skitfiskeåret 2018?

2018 har jag hittills fiskat ungefär lika mycket som efter halva 2017. Jag har redan fångat fler fiskar 2018 än vad det blev totalt 2017, inte så dumt. Men hittills i år har artsatsningarna givit 0, till stor besvikelse. Därför har året mest känts som ett skitår. Någr toppar har det dock bjudits på:

- Två magiska abborrepass med svärfar i Värmland där abborren har huggt som galningar. Det senaste var förra veckan då vi tog 30 st. på popper. Bland det roligaste jag gjort! 

- Vi var också ute en sväng med båten på Gullmarn i juni. Det nappade väldigt bra men tyvärr inga nya arter. Fjärsingen, som jag saknar, högg en gång. Givetvis på svärfars krok. Det symptomatiska då för årets artfiske var att jag redan fiskat av samma yta flera gånger.

- Imorse begav jag mig (sist på bollen av alla?) tilö den beryktade solabborredammen. Eftersom de senaste 2.5 veckorna spenderats i Värmland har jag oroat mig att dammen skulle tömmas innan ett besök kunde hinnas med. Som tur var kom Art-Patrik (fantastisk blogg:  http://www.artjakten.se/) med lugnande besked. Jag var vid dammen strax innan 5.30 imorse och såg lite rörelse. Det dröjde inte länge innan flötet började röra på sig försiktigt. Jag började fiska bottennära. Men det var så klart en förbannad kräfta. Skulle det skita sig? Kort därefter ny kontakt vid betet. Denna gång kom art nr. 47, solabborre. Vilken lycka!