En fantastisk oxsimpa blev årets första fisk!
Det finns flera förklarande orsaker till den låga fiskefrekvensen. T.ex. har vädret varit vedervärdigt under lång tid här på västkusten med påtagliga vindar, ofta i kombination med vårt numera vintertypiska sidledsregn. Väderargumentet leder in på bekvämlighetsargumentet. Jag är mer bekväm nu än för några år sedan. Bekvämligheten består dels att det är mycket annat som tar upp tid och engagemang så som arbete och att ha småbarn men också i att min riktning för fisket ändrats. Dessutom har intresset för öl eskalerat sedan förra året.
För några år sedan satte jag upp målet att fånga 50 arter i Sverige vilket blev en stor drivkraft att göra diverse satsningar. Det kändes helt enkelt värt att sova några få timmar innan nästa arbetsdag, bara man fick fiska efter en ny art. Jag nådde målet 50 arter 2018 och fiskade en del artfiske även förra året. Vad som dock blev uppenbart var att det minst lika ofta slutade i känslor av besvikelse, "Ingen lycka denna gången heller.". Jag gillar inte riktigt när fisket blir för resultatbaserat. Det är inte det jag vill åt. Fisket vill jag ha som något jag njuter av eftersom vardag och familjeliv har en tärande effekt (givetvis motsatt effekt med). Av det skälet har jag valt att inte vara med i tävlingar då det, trots sin på skoj-tanke, lätt tenderar att bli att man mäter sig med andra. Artfisket 2019 blev en besvikelse och betydligt mer energi gick åt till att vara frustrerad än glad. Av det skälet så tonar jag ned artjakten betydligt 2020. Intresset finns där och jag kommer att fiska utifrån ett betydligt mer mångsidigt fiske vad gäller arter än gemene fritidsfiskare i Sverige gör, men de där riktade satsningarna kommer bli färre och mer lustbetonade. Jag och tobisarna har tveklöst ett och annat otalt och jag kommer försöka notera någon tobisart under kommande år men det får bli när det passar, helt enkelt.
Jag gissar att det blir mer mete i år där fokus kommer ligga på att njuta av mete med både flöte, feeder och enklare bottenmete. Det lär bli mer fiske som sker i närheten, alltså på hemmaplan, därför att resor också tar energi och ork. Det kan dessutom bli rätt stressigt ibland. Sommarsemestern lär innehålla mycket jiggfiske efter abborre, ett minst sagt lustbetonat fiske. Jag har egentligen bara två mål med fisket 2020:
1. Njuta mer av det.
2. Lyckas lura braxen i den stora värmländska näringsfattiga sjön.
Apropå punkt 2 så kommer jag nog skriva mer om det framöver i ett mer specificerat inlägg för att kontextualisera vad som lockar med det. Hade varit kul att läsa något om era mål med 2020.
Det är en hel del man känner igen! Fiskeligan är bra på det sättet för där är alla fiskar värda något, oavsett om man har fångat 10 små mörtar innan är den 11:e också värd något. Den regeln hade vi tur nog att sätta när vi var tonåringar och nybörjare 1995. Det har gjort att jag uppskattar varje liten fisk. Sen är det ju skillnad på att komma hem från ett dåligt fiskepass och ett bra fiskepass ändå. Men jag tycker att jag njuter bara av att komma ut och fiska. Det gör inte så mycket om det inte blir någon fisk för man fick komma ut i naturen och jag lärde mig något. Jag har lågt ställda mål i år. Hoppas på en ny art och att jag kan komma iväg på någon längre fisketur. Annars blir det mete och jiggfiske i hemmavattnen. Något som jag vill undvika när jag fiskar är andra människor, så jag kommer att fiska mer ute i skogen eller på ställen där ingen är. Mindre i städer och nära badstränder.
SvaraRaderaTack för ett intressant svar Hasse! Ja regeln att alla fiskar räknas är väldigt bra och skapar en belöning även för mört och benlöja, t.ex.
SvaraRaderaDet där med att undvika människor är det hög igenkänning på. Jag fiskar nästan uteslutande på tidig morgon och en del pass sker i centrala Göteborg men man får i regel vara för sig själv på morgonen i alla fall.