På måndagens morgon rullade en buss full av medarbetare ner mot Tylösand. Det vankades personalkonferens. När andra tänker menlösa aktiviteter som bad så tänker jag givetvis fiske. För den som inte vet ligger Tylösand precis vid havet. Med anledning av ett digert program samt middag på kvällen bestämde jag mig för att köra ett morgonpass. Jag vaknade en kvart innan klockan skulle ringa (kl. 4.45 - hög gubbfaktor) och klev upp utan problem. Traskade sedan en kort bit till fiskepositionen.
På första utkastet högg en fisk. Jag hade mina föraningar och mycket riktigt satt en fjärsing på kroken. Denna fjärsing klev av strax innan jag skulle lyfta upp den. Kort därefter tyckte jag mig höra någon närma sig och såg en mink. Den hade kanske känt lukten av min påse med räkor? Den var inte särskilt skygg och jag fick jaga iväg den. Såg den sedan simma och hämta en krabba under en sten. Därefter försvann den.
Fjärsingen är, åtminstone på din fina bild, en vacker fisk. Det må tyckas vara ovidkommande men mitt förhållningssätt till fisket är att jag gläds mer över en vacker än över en tung fisk. Vägt min fångst har jag inte gjort de senaste 40 (?) åren och mätt den bara när det gällt att respektera max/minimimått. Fotograferar den gör jag sällan men tittar på den (och njuter) gör jag alltid.
SvaraRaderaGrattis till en fin fångst och tack för en intressant blogg!
Det låter sunt! Jag väger väldigt sällan fisk med. Misstänker jag att det kan vara ett personbästa så kan det bli vägning och mätning men man får alltid ha i åtanke att fisken inte trivs ovan vatten (om man nu inte avlivat den i syfte att äta).
RaderaTack och dito!