Efter att ha avklarat påskfirande med släktmiddag var det äntligen dags för påskhelgens mest intressanta stund, påskdagens morgon. Abborrfiske var spikat på schemat. Som väntat var morgonen svinkall men till skillnad från föregående dagar låg en dimma i paritet med den som brukar beskrivas från slaget vid Lützen.
Hur som haver, ut skulle vi och ut åkte vi. Vid avfärd var det någon minusgrad så det var bara att dra på sig ordentligt med kläder och givetvis rikligt med kaffe. Dimman låg tät ända fram till 10-tiden. Tur att ekolodets plotter då kunde vara till hjälp. Fisket då? Ja det var ruskigt segt. Vi började dagen med traditionellt jiggfiske och lät jiggarna studsa längs botten i långtsamt tempo, ingen kontakt. Vi prövade balanspirk (funkar utmärkt även från båt), men inget kontakt. Vi växlade till dropshot och körde på det resten av passet. När klockan var närmre 10 hade jag dagens första och enda fiskkontakt. Tyvärr, som det ofta kan bli när fisket är passivt och det är kallt, så stod jag och halvsov. Gissar att abborren tog jiggkroppen i munnen för jag hann känna den någon sekund innan den var loss. Besvikelsen kraftig. Roligare än så blev det inte. Runt 11 var dimman lättad och solen sken samt värmde. Men fler fiskkontakter blev det inte. Kaffet och mackorna var gott i alla fall.
En lyckad fisketur kan se ut på väldigt många, olika, sätt. Själv tycker jag att det är lycka varje gång man kommer ut. Och matsäckens betydelse ska inte underskattas. Det är skönt när man blivit så gammal och fiskat så mycket att man kan njuta i fulla drag av ett långt bompass
SvaraRaderaI grund och botten håller jag med helt! Viktigt att kunna njuta av upplevelsen av att vara ute. Det är nog mest det att jag har fiskat så lite det senaste så det hade varit skönt att känna på fisk mer än någon sekund. :)
Radera