Sista kastet är lika viktigt som alla andra! Art 55!

Jag och svågern begav oss tidigt imorse norrut för artjakt. Jag tror att jag lyckats väcka intresset lite mer för honom nu vilket är riktigt skoj. Vi körde bottenmete och målsättningen för undertecknad var att ta årets första nya art. Nappfrekvensen går inte att klaga på. Men det mesta som nappade var stensnultror. Stensnultror till total förbannelse! Nog för att jag var förvarnad om denna risk men vi bara drog upp stensnultra efter stensnultra. Emellanåt gjorde en blågylta ett gästspel vilka alltid är trevligt. Dessa fiskar är så granna att man häpnar.

Nåväl, vi nötte på och nötte på. När vi hade gjort så i två timmar bestämde vi oss för att ta kaffe. Det fick vi ta i bilen för det blåste verkligen djävul idag. Det var ärligt talat rätt skönt att slippa vinden en stund men efter två koppar var man sugen på fiske igen. Vi fortsatte köra och det drogs upp både glyskolja och berggylta utöver tidigare nämnda arter. Med cirka en timme kvar av fisketiden frågar svågern mig vad han har fått. Jag ser de typiska färgerna för dagens målart, grässnultra, och gratulerar honom till en ny art. Det känns givetvis en aning bittert men det är bättre att glädjas åt andras framgång och bara försöka fokusera för egen del. När vi börjar närma oss tid för att packa ihop så säger jag den klassiska meningen "bara ett kast till". Upp kommer en stensnultra, så klart. En gång till kör jag på sista kastet och säger att det får bli sista sedan är det dags att dra. Känner fisk, låter den ta betet ordentligt och gör mothugg. Vevar in och tycker att det känns som en av dagens 58 stensnultror (jo, jag räknade hyfsat noga) men när den kommer in ser jag att det är en annan art. Det är tamigfan en grässnultra! Vrålade ut i glädje (och lättnad) över att ha tagit årets första nya art och art 55 totalt. Vilken fantastisk avslutning på ett pass som var bra men ändå kändes lite bittert. Underskatta inte sista kastet!