Väl på plats var det en riktigt härlig vinterdag (även om det fortfarande enligt kalendern är höst). En liten del av ån där jag fiskade hade frusit och där knakade det då solen låg på. Jag hade med mig två spön och var försedd med både mask och räka. Det första spöt tacklades för bottenmete och agnades med räka. Efter det var det dags för en avkopplande kopp kaffe.
Det andra spöt riggade jag sedan med flöte och tanken var att testa flötmete efter färna. Ingen av metoderna gav något kontakt. En stund senare skulle jag kolla till så att det fanns räka kvar på bottenmetet. Då satt kroken fast i något, stenhårt. Jag försökte knycka loss tacklet och hoppade upp på en sten. Hoppade sedan till en annan sten men inget verkade hjälpa. Jag skulle bara hoppa tillbaka till den första stenen då jag kände att jag tappade fästet och ett fall senare så var ena foten och en del av sidan av mig blöt. SKIT! Vid det här laget var jag riktigt irriterad på mig själv. Vad f*n skulle jag där och göra? Som tur var så hade jag på mig bra kläder och började inte frysa. Det hela kändes ändå ohållbart och jag chansade genom att ringa en vän vars föräldrar bor hyfsat nära. Han var där! Jag satte kurs mot vännen och fick komma in värmen en stund samt sätta skor och strumpor på tork.
Lagom till skymningen så begav jag mig ut igen. Denna gång framförallt med förhoppning om lake. Det blev ungefär en och en halv timmas bottenmete utan något resultat. Jag såg en liten fisk bland stenarna som såg ut som lake och försökte fresta den med en maskbit. Den var dock inte intresserad av att hugga och fångsterna uteblev idag. Man lär sig i alla fall av sina misstag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar