Mikromete

Det har varit snålt med fiske den senaste tiden. Tyvärr är det det så kallade livspusslet som har varit i vägen. Därför tänkte jag bjuda på ett inlägg som avhandlar ett tidigare gånget pass med mikromete. Det var faktiskt premiären av mikromete för min del. Syftet med mikromete kan enkelt sammanfattas med att man fiskar efter små fiskarter. Det går således att bedriva i såväl sött, salt och strömmande vatten. Allt beror givetvis på vilken fisk man är ute efter. Mitt första pass med mikromete ägnades åt havet. Jag metade i en väldigt grund vik från en brygga. Vattendjupet man inte ha varit mer än 30-50 cm. En förutsättning för att mikrometa så som jag gjorde är att vädret visar sig från en god sida. Förutsättningarna var sol, relativt vindstilla och inget regn. Jag kikfiskade på så vis att jag spanade efter fisk på botten och därefter försökte presentera betet så bra som möjligt för fisken. Det är makalöst hur mycket man kan få uppleva genom att stirra på botten på så grunt vatten. Det fullkomligt kryllade av fisk, krabbor och räkor. Kravet är bara att man väntar en stund och har tålamod. 

Min utrustning var enkel:

Spö är ett kort isfiskespö från Fladen som jag har köpt på Gekås för någon hundring. Till spöt ingick också en liten haspelrulle med nylonlina på. Den linan hade dock ett linminne som heter duga så jag satte på en vanlig haspelrulle med fireline på spöt.

Krok använde jag en flugkrok i storlek 22. Kanske inte ett optimalt val men det funkar helt klart. I fiskebutikerna finns sällan så små krokar tänkta för mete så jag gick till flugavdelningen där mindre krokar är lätt att finna. Så kallade tanagokrokar används av många som mikrometar. Jag har tänkt att pröva det med. Tafsen bestod av Stroft nylonlina 0.18. På tafsen hade jag även ett litet sänke en bit från kroken för att kunna styra det hela någorlunda då jag skulle presentera betet för fisken.

Som bete använde jag små bitar av mask.









Fiskepasset varade någonstans mellan 2-3 timmar och var bland det roligaste jag har gjort i fiskeväg. Dels fick man parera krabbor och räkor ibland (vissa gånger utan framgång vad gäller räkorna men de släppte självmant då jag lyfte upp dem). Resultatet var helt klart lyckat:

Överst: Pomatoschistus Minutus / Sandstubb

Mellerst: Pleuronectes Platessa / Rödspätta

Nederst: Myoxycephalus Scorpius / Rötsimpa

Alla tre arterna var nya artnoteringar för min del, inte fy skam med tre nya på ett pass. Utöver dessa så fick jag ytterligare en rötsimpa och två svarta smörbultar. Jag undvek plattfiskarna så gott jag kunde för de var rätt aggressiva då de närmade sig betet och jag trodde att där endast skulle finnas sand- och skrubbskädda, arter som jag redan har. Tur att jag inte hann dra undan maskbiten alla gånger!

Det var fisk på betet betydligt fler gånger än jag lyckades kroka fisk. Men när fisken är så pass liten är det heller inte hur lätt som helst att kroka dem. Jag såg förutom nämnda fångar fiskar tånglake, alternativt tejstefisk, samt en kantnål av någon sort. Dessa lyckades jag dock inte lura.