Då var det dags för en ny period med VAB. Eftersom vackert höstväder och milda vindar utlovats idag passade jag på att ta med mig min fyraåring på lite mete. Tålamodet var som vanligt ganska kort men ett gäng mörtar hann han dra upp innan vi gav oss.
Tålamod, i stora mängder, får den som fiskar med barn ha. I förmiddags var vi nere vid vallgraven och metade. Det dröjde inte länge innan min fyraårings tålamod började tryta. Tack och lov nappade det lite i alla fall. Tyvärr hade vinden ökat i relation till vad som förutspåddes under gårdagen.
Jag undrar i vilken ålder tålamodet räcker lite längre?
I måndags gjordes ett försök efter nors. Förutsättningarna var inte optimala men det spöregnade inte och vindarna var inte så farliga. Det var svårt att hitta stim med fisk. Vi uppehöll oss mestadels på djup över 15 meter men stimen var få. Emellanåt fiskade vi även abborre och någon abborre spydde upp en siklöja, så där retligt framför en. Till slut hittade vi några mindre stim som jag fiskade på utan framgång. Intressant att notera var att stimen med benlöja inne i hamnen utgjorde vad som såg ut som stora heltäckande moln i vattnet på ekolodet, det vill säga att de täckte hela bilden. Något sådant såg vi inte i närheten av ute på djupare vatten. Enligt litteraturen ska ju norsen gå pelagiskt och är en stimfisk. Kanske fann vi dem helt enkelt inte?
Vädret är vedervärdigt med blåst och regn. Prognosen ser inte direkt mycket ljusare ut för de dagar vi har kvar av vistelsen här i Värmland. Vi får helt enkelt se om det blir någon satsning. Regn är inget avgörande problem men vindarna är det.
