Mitt fiske och livet som småbarnsförälder

Den senaste månaden har det blivit väldigt lite fiske. En söndagkväll var jag iväg till kusten och körde lite mikromete. Det var en kul och härlig stund likväl som en förbannat frustrerande sådan. Det var gott om fisk inne i den grunda viken där jag drog upp sandstubb, svart smörbult och storspigg. Problemet var att jag hade flera chanser på tångspigg, en art jag saknar, men den satans fisken (bitter?) vägrade att ta den lilla maskagnade kroken. Efter lite snack med art-Hasse fick jag konstatera att jag hade fel bete. Såg även en form av nålfisk men de är ingen idé att försöka på om inte tångspiggen vill ta betet.

Förra helgen skulle jag och brorsan ut på Viskan och fiska gädda. Jag fiskar sällan efter gädda numera. Det har väl blivit en konsekvens dels av att intresset för artfisket växt och dels för att gäddfiske mest numera handlar om rätt prylar. Det är en sanslös prylhets vilket triggas av det stora (inom fiskevärlden) mediala intresset för just gäddfiske och att fronta rätt produkter. Jag skrev tidigare i år om mitt premiärbesök på Sportfiskemässan, ett tydligt exempel på hur gädd-/predatorfisket handlar om rätt produkter. Nåväl, tillbaka till början av stycket och Viskan. Vi var rejält taggade på gäddfiske båda två. Viskan är i mitt tycke en riktigt medioker å vad gäller artrikedom men det finns rätt gott om gädda där. Även stor gädda. Vi hyrde båt så som många gånger förr. Vi gick upp vid 5 för att tanken var att vara på plats på fiskeställena och möta soluppgången, allt för att maximera fisketiden. Fisketid blir det som bekant ont om som småbarnsförälder. Problemet var bara att när vi skulle låsa upp låset till båten så funkade det inte. Vi fattade snart att den mindre begåvade killen på bensinmacken hade gett oss fel nyckel. Det var bara att packa in allt i bagaget igen och åka till sjön där de andra hyrbåtarna ligger. Det var inte vad vi hoppats på men var bara att åka ut och göra det bästa av det. Vi har fiskat flertalet gånger på sjön så det var ingen katastrof även om båda var taggade för Viskan. Väl ute på sjön utgick vi från de vanliga platserna som brukar funka. Efter en stund såg vi en riktigt stor fisk uppe och jaga i ytan. Modet var därför gott. Resultatet blev inte så värst mycket att skryta om, en slips (liten gädda) till brorsan och en abborre på några hekto till mig.

Det blir som sagt sparsamt med fiske för närvarande. Jag orkar inte bry mig om något sista pass innan öringsäsongen avslutas. Planen är snarare att köra ett metepass i vallgraven på söndag. Det ska bli rätt skönt att förutsättningslöst meta i ett närliggande vatten. Jag har absolut inga förväntningar och det är behagligt så.

På spaning del 2 - fiske

10/8 skrev jag om ett centralt beläget vatten som jag gått förbi där jag såg fisk. Idag tog jag mig dit för att röja vilken art det rörde sig om. Såg omgående flera vak. Hade snart i en liten maskbit på #22-krok och det dröjde inte länge innan det nappade........mört. Jag drog upp tre mörtar och kände mig tämligen säker på att det är vad som simmar i vattnet. Vattnet ja, det är Alpdammen i Slottsskogen. Jag hade ingen aning att den heter så förrän jag googlade det nu på morgonen. Det är dammen som ligger intill säldammen.

Med quiver tip vid kusten

Begav mig ut tidigt som bara den imorse. 4.30 ringde alarmet och några minuter senare bryggdes kaffet. Vid 5 satt jag i bilen och packningen låg i bagaget. Jag begav mig norrut. Att köra bil tillhör inte normalt mina favoritsysslor men det finns undantag. Att dra ut och köra då det knappt är någon trafik är härligt. Vid ett rödljus i stan blev jag passerad av en spårvagn. På vagnen satt folk som med största sannolikhet var packade och skulle hem. I bilen satt jag, spänd och förväntansfull. Det är en speciell känsla att sticka ut och köra medan det är mörkt och möta dagsljuset under färden. Som körsällskap lyssnade jag på podcasten "En Fiskares Bekännelser" av Anton Tsvetkov med Christian "Ensamvargens Fiske" Ottosson som gäst. Ett trevligt snack med fokus på mete. Ungefär 20 minuters färdväg från mitt mål mötte jag skogens konung vid vägkanten. Det är alltid lika mäktigt att möta en älg.

Nåväl, för första gången någonsin så tog jag med ett av mina quiver tip-spön till kusten. Att det inte har skett tidigare tror jag beror på ren vana. Mete vid kusten eller sötvatten skiljer sig ofta åt. I havet är det sällan betet får ligga ifred mer än några sekunder, såvida fisken är på plats. Vindarna var emellanåt rätt besvärliga men med lite luckor då och då hade jag god nytta av att se på den känsliga toppen. Det första som hände var att en makrill tog räkbiten då jag kastade i. Den makrillen släppte strax innan den skulle landas men ytterligare en högg senare. Utöver makrill högg torsk, gråsej, vitling och stensnultra. Torsk (små) verkar det finnas gott om på flera ställen. Det är glädjande. Stensnultror finns i stort sett överallt och de är oftast en plåga. Aggressiva på betet och mycket skickliga på att stjäla det också. Målarten för dagen var randig sjökock. Någon sådan blev det inte och ingen annan ny art heller.